Ellen (medverkar inte med efternamn) och Sofiya Miguel träffas några dagar i veckan och äter lunch tillsammans, för att få lite social kontakt. Hemmastudierna tär på måendet, tycker de.
– Det känns inte bra att höra att det här kanske kommer att fortsätta även under höstterminen, säger Sofiya Miguel, som går i ettan på samhällsprogrammet på Katedralskolan.
– Det här kan vara det värsta jag varit med om under skoltiden, säger Ellen, på barn- och fritidsprogrammet på Anders Ljungstedts gymnasium.
Sedan 18 mars har gymnasieeleverna tvingats sköta sina studier på distans, efter myndigheters beslut om stängda gymnasier och universitet för att minska coronavirusets spridning. Det som skulle bli en vår med högsta växel för att klara uppgifter och slutprov inför terminsslut, med draghjälp av lärare och klasskompisar på plats i klassrummen, med studentyra i korridorerna för treorna och kompishäng ute på soliga raster, förbyttes på två dagar till påtvingad uppkoppling i bostaden och skoldagar som många elever upplever som ensamma och ansträngande.
Adam Brodd, som går i tvåan på ekonomiprogrammet på Klara gymnasium, säger att tekniken fungerar bra och lärarna är hjälpsamma och stöttande och har anpassat undervisningen till bästa möjliga för situationen – men det är svårare att ta till sig kunskap när man sitter utspridda och uppkopplade.
– Jag upplever framför allt att det blir svårt för oss elever att hålla fokus hela dagen på alla lektioner, när man sitter för sig själv och inte är i klassrummet, säger Adam.
Det känns också som om arbetet på lektionerna går i trögare takt på distans, tycker han:
– Jag blir själv inte så stressad av det men jag kan tänka mig att det stressar många, att man inte hinner det man ska.
Adam Brodd tillbringar skoldagarna i rummet som förut betydde fritid. Lärarna är hjälpsamma och tekniken fungerar, men det är svårt att hålla fokus i ensamheten tycker han.
Flera elever ger samma bild som Adam: Tekniskt fungerar distansundervisningen över förväntan. Lärarnas undervisning får beröm, många elever beskriver hur lärare anpassat undervisningen för att bättre passa förutsättningarna. Men distansundervisningen har stora nackdelar och det finns elever som uttrycker bekymmer för studieresultat, för betyg, för längre skoldagar på grund av ökat antal egna arbetsuppgifter, och för nedstämdheten när inga kompisar finns runt omkring.
– Vi har fått mycket mer hemuppgifter nu och mina skoldagar är jättelånga. Jag har inte svårt för skolan men det här tar mycket längre tid, säger en elev.
– Min mentor har inte frågat en enda gång hur jag mår eller hur det går med distansundervisningen. Jag är stressad, säger en annan elev.
En elev formulerar oron kring betygen:
– För oss som går i trean är vårterminen sista chansen att visa vad vi kan inför högskolan. Och vi tappar den chansen.
Flera elever säger att lärare visserligen finns tillgängliga för frågor och hjälp, men den uppkopplade undervisningen innebär en risk att flera pratar samtidigt när man inte ser de andra. Det leder till rörighet och att man avstår från att ställa frågor. Något Sofiya Miguel känner igen:
– Ibland kan jag tänka att nej, jag frågar inget fast jag egentligen vill, för vi kommer bara prata i munnen på varann, säger hon.
Sofiya beskriver att hon och hennes vänner är bekymrade för hur de ligger till med kunskaperna och betygen. Hon tycker att både undervisning och planering blivit svårare ”när allt händer i datorn” utan riktiga sociala kontakter med lärare och klasskompisar.
Flera elever tar upp oron för betygen. Det finns föreställningar om att lärare kan komma att vara mer generösa med betyg för att samma krav inte kan ställas på eleverna under rådande omständigheter, och andra tankar om att betyg kan komma att sättas med marginal nedåt, bland annat för att prov är svårare att fusksäkra på distans och för att vissa moment i utbildningar inte kan genomföras.
Moa Ejvegård, i samma klass som Sofiya, säger att de första veckorna kändes det skönt att kunna välja var man vill sitta och plugga, kanske till och med ute vid fint väder. Men nu har valfrihet och hemmajobb ändå mist sin glans.
– Man tröttnar rätt snabbt. Om distansundervisningen fortsätter så tror jag många tappar motivation för studierna när man inte får de sociala intrycken, säger Moa.
Moa Ejvegård har uppskattat friheten i att kunna välja studieplats, men nu har hemmaplugget mist sin glans. Och ovissheten är svår, tycker hon. När blir skolan som vanligt igen?
Både Adam och Sofiya beskriver att fritid och skola flyter in i varandra, rummet hemma där man förut var ledig är nu ett ”skolrum” hela tiden.
– Först är man hemma hela dagarna, sen går man inte ut så mycket för att man inte vill bli smittad. Man blir ganska… deprimerad, eller, nedstämd, när man är hemma så mycket, säger Sofiya.
En nationell enkät gjord av Sveriges Elevkårer, där 7 500 elever svarat, visar att drygt 30 procent av gymnasieeleverna tycker att de nu har en dålig eller mindre bra psykosocial arbetsmiljö. Eleverna vittnar om problem att hålla fokus på studierna, stress, och känsla av ensamhet.
Elisabeth von Satzger, lärare på Anders Ljungstedts gymnasium, säger att hon och skolan märker att distansundervisningen tar hårt på många elevers mående.
– Bristen på det sociala är det som eleverna mår dåligt av i det här. Framför allt de som har det lite svårare i skolan, för dem är det jättetufft, säger hon.
Lydia Davidsson, elev på hantverksprogrammets stylist-inriktning, kommer till Elisabeth på skolan för att återlämna hår- och sminkmaterial som hon lånat hem för att kunna utföra de praktiska delarna av utbildningen. Det har varit en märklig tid, tycker Lydia och klasskompisarna Anna Breikert och Thilda Nyiri.
– Det var overkligt när vi satt här i skolan och hörde presskonferensen när beskedet kom att gymnasierna skulle stänga, säger Lydia.
Lydia Davidsson kommer tillbaka till skolan för att lämna den utrustning hon i all hast behövde låna hem, i mars när beslutet kom om övergång till distansundervisning.
Från en dag till en annan tvingades skolan sätta ihop material-kitt åt alla elever att ta hem för att klara distansundervisningen. Det har fungerat bra, tycker både eleverna och läraren Elisabeth – som dock är orolig för att distansundervisningen måste fortsätta i augusti. Skolverket uppmanar nu landets skolor att räkna med det som ett möjligt scenario.
– Jag hoppas verkligen inte det, främst för de nya ettorna. De börjar i en klass där de kanske inte känner någon, vi har ingen relation till dem. Vi behöver få in dem här så att de får en samhörighet i klassen. Där i början lägger man deras grund för alla tre åren, säger Elisabeth.
Gelélacker, lampa för härdning och annan utrustning för nageluppbyggnad ska tillbaka till skolan. Anna Breikert bryter för en kort stund distansundervisningen och kommer till salen på Ljunkan.
Adam i tvåan och Moa och Sofiya i ettan känner också oro för att höstterminen börjar på distans.
– Hur blir det då… När jag ska börja mitt andra år i gymnasiet, som sägs vara det svåraste året. Och jag ska börja med helt nya kurser, säger Sofiya med tydlig bekymran i rösten.