– Det var bara ren tur att jag inte satt på vår inglasade balkong. Allt glas gick i tusen bitar, säger han.
I stället satt han vid köksbordet. Sambon Irene Palm var hemma också. När laddningen exploderade ute på gården flög fönstret in och Anders slogs omkull. Han klarade sig utan skador. Men minnet är kvar.
– Det där förföljer mig. När jag blundar kommer det tillbaka. Jag såg en ljusblixt och sedan kom smällen, och fönstret och glassplittret. Klart att jag tänker på hur illa det kunde ha gått.
De trivs väldigt bra i sin lägenhet, och har nu fått flytta tillbaka. De blev evakuerade till en studentlägenhet på T1.
– Hemma är ändå bäst. Men det här är ju inget man ens kunde drömma om. Vi har ju klarat oss bra. Och det är väldigt skönt att ingen dog, säger Irene.
Hur mår du nu?
– Bra. Jag är lugn. Men jag har blivit lite skotträdd. Så fort det smäller någonstans så hoppar jag till.
Alla fönster i lägenheten blåstes ut och är ersatta av plastskivor, och plywood. Golvet var fullt av splitter och de hittar fortfarande glasbitar. Den inglasade balkongen var deras favoritplats om sommaren. Nu är den inte lika gästvänlig. De har blivit avrådda att vara på den för mycket, innan renoveringen är helt klar.
Hur är den här sommaren för er?
– Som jag sa, det blev en skitsommar som vi måste ta oss igenom. Vi är ute mycket, går på stan och äter i stället för hemma och så, säger Anders Lindquist.