Det finns miljoner nätgrupper där medlemmarna har ett gemensamt intresse eller liknande livssituation. Marathonlöpning, franska bulldoggar, frånskilda föräldrar, LCHF, fjärilar, knopar, autism, italiensk mat, pelargoner . . . Därtill finns det grupper där geografin är det centrala. ”Vi från Eskilstuna”.
”Tillsammans” är inget av det. ”Tillsammans” är egentligen en ren slump som råkat falla osedvanligt väl ut. Som består och ideligen utvecklas, trots långa avstånd mellan medlemmarna.
Det här är bakgrunden: 2006 hade tidskriften Må Bra en bloggportal där medlemmarna hade sina egna sidor. Alla bloggade inte, men efter en tid utkristalliserades ett gäng kvinnor som tyckte om att diskutera hälsa, motion och vikt. Som sakta började lära känna varandra.
Vänskapen djupnade och andra ämnen lades till och tog allt mer plats.
Problem i äktenskapet. En komplicerad relation till sin mamma. Oro inför pensioneringen. En skvatt galen granne. Komplicerad juridik i samband med ett arv. Ett autistiskt barn. Sjukdom, död, livsglädje. Eller bara det vanliga vardagskämpandet.
Eftersom medlemmarna har så olika jobb, åldrar och händelser i livsbagaget visade det sig snart att gruppen, sammantaget, ofta kunde ge värdefulla och konstruktiva tips eller den typen av omtanke som bara kan ges av den som själv varit i en liknande situation.
När Må Bra lade ned sin bloggportal saknade gänget plötsligt ”lokal”. En av dem föreslog en sluten Facebookgrupp med namnet ”Tillsammans” och på den vägen är det. Det var för sex år sedan.
Flera hade tidigare skrivit under pseudonym. Med riktiga namn i Facebookgruppen blev det en del detektivarbete innan alla visste vilka ”Tittut”, Nalle Puh” och ”Cikoria” var i verkligheten och hur de såg ut.
Snart föddes idén att ses i verkliga livet. Första träffen var i Gävle 2011, den andra i Luleå 2013 och den tredje, nu i september, i Linköping. Under tre vardagar, vartannat år, ses kvinnorna. 2017 blir det i Blekinge.
De blev lite tagna på sängen av att det kändes så naturligt att ses vid första träffen.
Här behövdes inga transportsträckor av artighetsfraser. De kände ju redan varandra!
– Det kändes som om vi träffats förut och det måste ha berott på att ingen körde med falska förespeglingar, utan alltid var ärliga i sina kommentarer, säger Bibi Persson från Ljungsbro som tillsammans med Birgitta Jacobsson, Malmslätt, arrangerade träffen i Linköping nyligen.
Bibi och Birgitta bor båda alltså i Linköping, men hade aldrig träffats om det inte vore för ”Tillsammans”. De har inga självklara kontaktytor.
– Under en period, när jag var nära att gå in i väggen, skrev jag i gruppen att jag vandrade längs kanalen mycket. Det fick Bibi att undra om det var ”hennes” kanal och det var det ju.
Civilstånden varierar. Här finns de som varit gifta med samma man i hela livet, de som är skilda, de som är nygifta och sambos.
Tillsammans gjorde de Linköping under tre dagar vecka 37. Stadsvandring, restaurangbesök, gamla Linköping, Flygvapenmuseet, Bergs slussar.
– Vi ser Sverige med hjälp av varandra, konstaterar de. Och husrum när man är ute och reser saknas numera aldrig.
Personkännedomen och samhörigheten går nästan att ta på. ”Vi känner varandra bättre än våra närmsta”, säger en av kvinnorna.
Det händer att deras anhöriga mer i detalj vill veta vad de egentligen dryftar i den där facebookgruppen. Men tji. Allt stannar i ”Tillsammans”.
Birgitta minns familjens reaktion när hon första gången skulle träffa Bibi i verkligheten.
– Jag sa, ”jag ska träffa Bibi som jag mött på nätet”. De såg minst sagt undrande ut, skrattar hon.
– Det är fantastiskt att utanför sin egen lilla värld få dessa kvinnors liv och erfarenheter på köpet, tycker Ronnebybon Pernilla Berghé.
– Ja, och tänk all kärlek som flödar i gruppen. Det är tamigtusan bättre än ett äktenskap. Man slipper ju vakna med dem på morgonen, säger Mona Almqvist från småländska Ryd. Och får återigen de andra att brista ut i skratt.
När jag lämnar den ömsom skrattande, ömsom allvarstyngda, gruppen ”Tillsammans”, känner jag ett styng avund. Respekten för olika åsikter, ödmjukheten inför de svåra livsvalen, den genuina värmen. Jag vill också ha en sådan parallell cyberfamn, full av kvinnlig klokskap, att krypa in i.