2010 förvandlades ett förrådsutrymme på tomten till den kaféutbyggnad som syns intill tornet (bakom bilen). Kaféet håller dock stängt under coronapandemin och renoveringen.
Det var i juni 1881 som ett av Linköpings landmärken öppnade för allmänheten. I en artikel från 2017 skildrar Linköpingshistorikern Gunnar Elfström att den lokala stoltheten över det 22 meter höga tornet var betydande:
"I 1883 års adresskalender över Linköping beskrevs det som ett elegant och smakfullt utsiktstorn."
Ändå har rivning diskuterats i tid och otid. Under början av 1900-talet var det ett återkommande ärende i stadsfullmäktige och i slutet av 1910-talet fick debatten nytt liv.
Till slut (1921) blev det istället omfattande ombyggnationer och Belvederen fick sitt nuvarande utseende. Dessutom byggdes en veranda i två våningar, som dock revs på 60-talet. Sedan dess har det både rustats och byggts om och till flera gånger.
Ja, turerna har varit många. Och nu täcks tornet alltså åter av byggställningar. Men den här gången är det enbart restaurering och underhåll som gäller. Fönster, putsen på fasaden och plåttaken görs i ordning. Bland annat.
– Det var verkligen hög tid. Titta bara på kolonnerna här, säger kommunens fastighetsförvaltare och projektledare Björn Brage och pekar:
– De ursprungliga åtta var av gjutjärn, i original från 1880. Men de andra åtta, som sattes dit vid renoveringen 1921, var fejk, av trä, och hade ruttnat sönder. De hängde i princip löst och kunde ha ramlat av när som helst. Så de har plockats bort och nu görs nya.
Arbetet är en del av ett projekt där hela Trädgårdsföreningens park ses över. Just arbetet med Belvederen beräknas pågå till november och kosta runt tre miljoner kronor. Då har även länsstyrelsen skjutit till medel i form av byggnadsvårdsbidrag.
Belvderens stående fris är smyckad med rosetter. I bildens underkant ser man ett kapitäl varifrån en kolonn i trä har demonterats.
På näst högsta våningen av byggställningar sitter Ludvig Törnqvist från Måleri-Hantverkarna och slipar på plåttaket.
– Det viktigaste är att få till grunden. Få bort alla kanter så att det blir släta och fina ytor. Sedan ska vi grunda och måla tre gånger.
Hur är det att jobba med äldre byggnader?
– Speciellt. Man måste vara extra noggrann och få till extra fin finish.
Ludvig Törnqvist från Måleri-Hantverkarna slipar på plåttaket som sedan ska målas. "Det blir kul att lägga färg på det här och se vilken skillnad det blir", säger han.
Vi kliver ytterligare en våning upp.
– Du är inte höjdrädd va?, säger Björn Brage.
– Det är inte många som har sett den här delen så nära. Och du har stans bästa utsikt här. Synd att inte fler får se det.
Hit upp har också stadsantikvarie Alexandru Babos följt med.
– Trädgårdsföreningen med Belvederen är en viktig årsring i Linköpings historia. En av de mest värdefulla byggnader vi har. Och synlig för i princip alla i stan. Den är väl värd att vårda, konstaterar han.
Stads- respektive bygglovsantikvarierna Alexandru Babos och Liselott Blombäck betonar vikten av projektet i Trädgårdsföreningen: "Det är Sveriges tredje äldsta stadspark. Den utmärker sig även nationellt."
Vi studerar den vackra takförhöjningen bestående av åtta kolonner med sockel och kapitäl (översta delen).
– Det är original från 1880, säger Björn Brage.
Tidigare fanns även en eldfatliknande krönutsmyckning. Den har troligen rostat sönder och blåst bort, men ska nu ersättas.
– Som en symbol, likt den olympiska elden, säger Alexandru Babos.
Han och Björn Brage diskuterar hur man ska återskapa och restaurera på bästa sätt.
– Det är ju det här med att försöka bevara så mycket av det gamla som möjligt, säger Björn Brage.
– När man jobbar med kulturhistoriskt värdefulla byggnader så har man främst två bilder framför sig, förklarar Alexandru Babos och fortsätter:
– Det ena är autenciteten. Det gamla ska vara framträdande och ha en roll i konstruktionen. Det andra är integriteten. Man ska inte göra för mycket nytt så att det inte är enligt det gamla.
Belvederens takförhöjningen består av åtta kolonner med sockel och kapitäl. På toppen fanns tidigare en fatliknande krönutsmyckning i zinkplåt som nu ska återskapas.