Gerd, 80 år
Sedan 70-årsåldern har Gerd, precis innan hon vaknar, kunnat uppleva något som liknar hallucinationer. Hon har läst i en läkarbok att man kan få sådana upplevelser när man befinner sig i ett tillstånd mellan vakenhet och sömn.
"Det går så snabbt så jag hinner inte ens bli rädd. Efter bara någon sekund slår jag upp ögonen och då är det borta."
Hon har sett ett vackert kvinnoansikte som framträdde tydligt, och hon hann precis börja undra vem det var innan hon vaknade upp. En annan gång såg hon en ung snygg man. Det var mitt på dagen och hon satt och sov i en fåtölj, men när hon öppnade ögonen var han borta. Både mannen och kvinnan befann sig på bara någon halvmeters avstånd och deras ansikten var inramade, som fotografier.
I samma fåtölj har hon också sett ett svart och gult tygstycke med glittrande stjärnor. Det låg över henne när hon tittade upp, sedan vaknade hon till. Synerna har aldrig känts som ett problem för henne, just för att de försvinner innan hon hinner känna något obehag. I alla fall i de flesta fall.
"En sak som var lite kuslig var när jag såg en kvinna stå i dörröppningen. Hon hade en tråkig grå klänning på sig, usch. Då hajade jag till, det tyckte jag inte om."
Att se tre skalbaggar krypa på väggen var visserligen inte heller så trevligt, men Gerd hann bara tänka: har jag fler såna i lägenheten? innan det hela var över. En kort tid senare hände en märklig sak: i en uppslagsbok fick hon syn på en bild av exakt likadana skalbaggar. Det stod att den ena hette dödsbud och den andra dödsur, och att de förr ansågs varsla om ett kommande dödsfall.
"Sånt där tror inte jag på, så det brydde jag mig inte om".
Den enda upplevelsen som återkommit flera gånger är att hon ser ett barn i fyra- fem-årsåldern som sitter på knä på golvet och läser en bok. Gerd minns att hon har reagerat på att ett så pass litet barn kan läsa.
"Men det konstigaste jag varit med om var när det låg en kvinna i sängen bredvid mig när jag vaknade. Jag såg henne tydligt men jag kände ingenting, det gör jag aldrig. Hon var också gråklädd, så det var väl samma som stod i dörröppningen, haha."
I vissa perioder har det gått flera månader mellan synerna, men ibland har de kommit så ofta att hon tänkt: "undra vad jag ska få se i morgon". De senaste åren har det varit väldigt lugnt.
Gerd drömmer mycket också, ofta mardrömmar. Döden har varit ett återkommande tema, särskilt tiden efter att hennes man dog. För henne är det stor skillnad på drömmar och de hallucinationsliknande synerna – drömmarna är mycket värre eftersom de pågår längre. Hon har en bekant som berättat att hon upplevt liknande saker, och då vågade även Gerd berätta om det hon sett. I övrigt har hon inte vågat öppna sig för någon utanför familjen.
"Jag vill absolut inte berätta för någon annan jag känner, de skulle bara tänka att hon, hon är inte normal".