"Lagen om färdtjänst kan behöva ses över, säger Muharrem Demirok (C).
Färdtjänsten är till för alla vars funktionshinder gör det omöjligt att resa med den vanliga kollektivtrafiken.
Men allt färre beviljas tillstånd att resa med färdtjänst och tendensen är tydlig över hela landet. För 30 år sedan hade 51 av 1 000 svenskar färdtjänst. 2019 var det bara 31 av 1 000 (det finns ännu ingen statistik för 2020 och 2021).
I Linköping är det något större andel som får åka färdtjänst, 34 av 1 000, men även här pekar kurvan stadigt neråt. Allt fler får avslag på sina ansökningar, även sådana som tidigare haft tillstånd.
Börje Pettersson är starkt kritisk.
– För några år sedan var det ett eller två fall om året där jag tyckte att det tagits helknasiga beslut. Nu är det 10–15. Och då handlar det bara om de personer som kontaktar mig, säger han.
Börje är övertygad om att ekonomiska sparkrav ligger bakom.
– Det känns som om tjänstemännen sitter och fattar de här besluten med sparsvärdet hängande över sig. Man ser inte människorna och bryr sig inte om konsekvenserna, säger han.
Charlotta Holmgren är chef för den avdelning på Linköpings kommun som beslutar om färdtjänsttillstånd. Hon bekräftar att kraven för att få färdtjänst höjts de senaste åren, men hon förnekar att det beror på ekonomin.
– Vi har inget besparingskrav. Men vi följer rättspraxis, framför allt domar i kammarrätten. Och rättspraxis har förändrats ganska mycket de senaste åren, säger hon.
Så här säger färdtjänstlagen som stiftades 1998: "Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel."
Huvudfrågan blir då ofta vad som är "väsentliga svårigheter".
Så här skriver förvaltningsrätten i flera domar: "Av praxis framgår att personer som har en gångförmåga som överstiger något 100-tal meter generellt inte anses ha väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand".
Att det i praktiken oftast är betydligt längre än 100 meter till närmaste busshållplats är inte något som domstolen tar hänsyn till. Inte heller tas någon hänsyn till om den sökande har haft tillstånd tidigare. Det finns de som haft färdtjänst i många år som nu nekas förlängt tillstånd.
En person som inte kan köra bil, och inte kan ta sig så långt som till närmaste busshållplats, blir ju bunden till hemmet om det inte går att få färdtjänst. Är det rimligt?
– Vi ser många olika människoöden och det är inte så att vi är okänsliga. Men så här ser lagen och rättspraxis ut och det är det som vi måste följa, säger Charlotta Holmgren.
Taxi kan förstås vara ett alternativ för vissa, men även bortsett från den ekonomiska aspekten är det inte alla som klarar det.
Så det enda en person kan göra i den situationen är att flytta?
– Ja, så är det, eller ordna sin transport på annat sätt.
Alla kommuner gör inte lika stränga bedömningar. I Åtvidaberg har 72 av 1 000 invånare färdtjänst. Det är flest i landet och mer än dubbelt så många som i Linköping. En så stor skillnad kan knappast förklaras av skillnader i behov.
Skulle ni kunna strunta i rättspraxis och vara generösare med tillstånden i Linköping?
– Ja, det går att vara snällare än lagen, men var sätter vi då gränsen? Detta är ett myndighetsbeslut, så det är viktigt att vi följer rättspraxis, säger Charlotta Holmgren.
I Linköping sorterar färdtjänsten under samhällsbyggnadsnämnden. Där är Muharrem Demirok (C) ordförande.
– Det är inte så att vi sparar på färdtjänsten. Tvärtom ökade vi budgeten med 15 miljoner kronor i fjol. Det berodde på att upphandlingen blivit dyrare, bland annat för att ge förarna bättre villkor. I Linköping ska vi följa rättspraxis, men vi ska försöka göra en välvillig tolkning, säger han.
Demirok anser att färdtjänstfrågan behöver diskuteras mellan kommuner, regioner och staten.
– Jag tror inte att det är en rimlig utveckling vi har, med allt skarpare gränsdragningar. Man skulle nog behöva se över lagen. Men ska vi ha en generösare bedömning behöver staten hjälpa till med en finansieringsmodell. Annars kommer inte kommunerna att klara av det.