– Vi uppskattar jättemycket att människor vill dela med sig, men det måste gå via andra kanaler, säger Snezana Nero, verksamhetschef för planeringen av asylboenden i Linköping.
Corren har varit i kontakt med flera människor som blivit avvisade när de försökt få kontakt med flyktingarna på Kungsbergsskolan. Tidigare har de anvisats till Sporthallen och Stadsmissionen, men nu hänvisar kommunen till Westmansgatan 47, där det finns en uppsamlingsplats för kläder och annat (se i faktarutan till vänster hur det går att hjälpa till).
Att lämna direkt till boendena funkar inte, enligt Snezana Nero.
– Det är så många som vill hjälpa. Det är jättetrevligt, men svårt att hantera på boendena.
Men att köra bort människor så bryskt, är det rimligt?
– Securitas har uppdraget att inte släppa in människor om man inte har talat om innan att man ska komma. Man får jättegärna anmäla sig och komma och leka med barnen, eller sitta och jobba med de vuxna och samtala. Det är vi jättetacksamma för.
Det kan kännas som en lite byråkratisk omväg. Så funkar det ju inte annars om man vill leka med någon?
– Men det här är ett boende. På förskolor kan man inte heller göra vad som helst utan att säga till rektor eller förskolechef.
Att anklaga någon för att bjuda på förgiftade bullar – vad sänder det för signaler?
– Det måste ha varit något missförstånd med ordvalet. Att de inte visste innehållet, det kan ju vara någon som är allergisk mot mandel eller nötter. Och så är det svårt för personalen att hantera. Vi har mat här, och fika med bullar, kakor, te och kaffe.
Det är hård press på dem som arbetar med flyktingmottagandet. I helgen lämnade cirka 40 boende Kungsbergsskolan, och i går flyttade 40 nya in.
– Det är hårt tryck på personalen. Man får förstå att de inte vill dividera om en bullpåse. De har andra saker att göra. Men det är jättetråkigt att folk är ledsna, säger Snezana Nero.