För att komma in på Valla Game behövs gymnasieexamen och någon form av arbetsprov. Men folkhögskolor är inte lika hårda som universitet. "För mig var det min motivation och vilja som fick mig att komma in, jag hade ingen kunskap alls om området innan", säger Gabriella.
Frihet och flexibilitet – det var det som fick dem att söka till Valla Folkhögskola. Bara några meter bort från universitetets höga byggnader ligger en gård med röda hus med vita knutar, omgivna av djur och grön natur. Där har Malin Hallgren och Gabriella Thångfeldt utbildat sig till spelutvecklare.
– Det är en stor kontrast mellan miljön och utbildningen, och det gillar vi, säger Gabriella.
Malin och Gabriella är några av de första som tagit examen från den tvååriga yrkesutbildningen "Valla Game" som startade år 2020. I dag jobbar Gabriella på ett spelföretag och Malin ska börja på ett efter sommaren.
– Spel har alltid varit en hobby som funnits i mitt liv. Men jag har inte haft någon kunskap om spelutveckling. Så när jag fick syn på att Valla hade en spelutvecklarutbildning ville jag ta chansen, säger Gabriella.
– Jag höll på med grafik och sökte till olika konstutbildningar först. Men jag ville ha något mer dataspelsinriktat. Och arbetsmöjligheterna blir större när man kan fler grejer, så den här utbildningen lockade mig något enormt, säger Malin.
Vad gör en spelutvecklare?
– Det är en väldigt bred bransch. Du kan hålla på med programmering, grafik eller ljud. Jag brukar jämföra det med filmproduktion. Man gör en film som någon kan interagera med, säger Gabriella.
– Jag kommer jobba med narrativ. Man skriver historier för spel och designar själva spelupplevelsen, säger Malin.
Gabriella jobbar med att designa spelvärldar på företaget Aftnareld. Efter sommaren ska Malin jobba på företaget Paradox med att skriva historier för spel och att designa spelupplevelser.
Utbildningen gav möjlighet att nätverka med spelutvecklarindustrin. Under andra terminen får studenterna välja att göra praktik på företag inom branschen som senare kan leda till jobb.
Och så blev fallet för Gabriella. Under sin praktik blev hon kontaktad av ett företag i samma nätverk som behövde en "environment artist". Vilket innebär att man jobbar med att designa världen som spelaren vistas i.
– Jag sökte och de valde mig. Så jag började jobba innan jag tagit min examen.
För Malin såg det annorlunda ut. Hen påbörjade en ny spelutbildning efter examen för att lära sig mer om konst i spel. Men det var inget som blev långvarigt.
– En gammal kontakt från Valla Game hörde av sig till mig och tipsade om en jobbannons. Jag sökte jobbet och fick det, så jag börjar efter sommaren, säger Malin.
Förutom kunskap har nämligen nätverk med gamla lärare och klasskamrater från skolan varit till stor hjälp för att komma in i branschen.
– Man glömmer ibland bort att en stor del av ens nätverk är ens gamla klasskompisar, säger Malin.
"För alla som tycker att spelindustrin inte är en riktigt bransch säger jag bara: försök utveckla ett spel och se hur lätt det är", säger Malin om fördomarna som finns kring spelutveckling.
Både Malin och Gabriella anser att det finns en stereotypisk bild av spelutvecklarbranschen som inte stämmer. Fördomarna kan bland annat handla om att yrket inte är seriöst.
– Jag upplever att många tror att man bara leker. Men så är det inte. Idag sker spelutveckling dessutom på stora företag, så såg inte den unga industrin ut, säger Gabriella.
– Det är inte fem killar som sitter i mammas källare och dricker energidryck längre, som många tänker. På företaget jag ska börja på jobbar 600 personer, säger Malin.
De tillägger också att spelen kan tillföra många positiva saker. Bland annat kan en berättelse i spelen förmedla känslor och lärdomar. Men också användas i forskning och simuleringar.
– Du kan till exempel simulera vad som händer om en art dör ut, säger Malin.
Spelutveckling är en mansdominerad bransch, vilket kan vara en utmaning. "När en stor majoritet är män blir det tyngre, man känner sig mer ensam. Det är inte personernas fel utan det är nog bara ett klimat som alltid funnits", säger Gabriella.
Spelutvecklarbranschen är känd som mansdominerad, något som inte alltid varit lätt, menar både Malin och Gabriella. I klassen var en stor majoritet män. Och som kvinna eller icke-binär är det svårare att få ledarroller.
– Det är nog inte alltid med mening, utan det handlar om att det är så klimatet alltid har sett ut, säger Gabriella.
Men spel som hobby är däremot inte lika mansdominerat som många tror.
– Det är därför viktigt att vi inte bara har manliga spelutvecklare, för då får vi bara spel från ett manligt perspektiv, säger Malin.
– Det är också viktigt att de som vill bli spelutvecklare kan ha förebilder som inte är män, så man kan relatera till någon som en själv, säger Gabriella.
Det roligaste med spelutveckling är att få skapa, anser både Malin och Gabriella. Det sämsta är tidpressen och korta deadlines. "Det är inte alltid lätt att vara kreativ på beställning", säger Malin.
Vad är då det bästa med att vara spelutvecklare? Malin och Gabriella tycker båda att det är själva skapandet som är det roligaste.
– Att börja på ruta ett med en jätteliten idé, för att sedan se hur du har skapat något som plötsligt fått liv, säger Gabriella och ler.