Paret är slutkört över processen i sig och all oro den fört med sig. De tycker sig hela tiden få dubbla budskap från Migrationsverket, MV. Mats Borgheim tycker situationen är bisarr.
– Ska vår dotter Maria med till Italien eller ej? Hon är en svensk medborgare som ammas. Hennes mamma ska utvisas. Hur man än resonerar så bryter Sverige mot såväl Europa- som Barnkonventionen eftersom Maria, oavsett i vilket land hon hamnar, separeras från en av sina föräldrar.
Migrationsverkets Karin Fährlin tror att förfarandet går snabbare än 14 månader.
– Men herregud, det är ju Migrationsverket själva som uppger på sin hemsida att det tar 14 månader. Vem ska vi tror på?
Kan en lösning vara att ni alla tre åker ner?
– Vi diskuterar att ta oss till Italien på egen hand, jag har rätt att vistas där i tre månader. Det går att lösa i teorin, men hur gör vi rent praktiskt? Hur ska jag försörja oss? Och vad händer när de tre månaderna har gått?
– Jag har inte lyckats få klarhet i om Maria kan vistas i Italien i mer än tre månader. Hon är ju liksom jag svensk medborgare.
Karin Fährlin medger att Dublinförordningen och Europas asylsystem håller på att krackelera.
– Det har redan krackelerat! Vad är poängen med att statuera exempel när det gäller Francoise? Gör det att färre människor tar sig hit på olagliga sätt? Nej, knappast.
Om Francoise gjort som många andra när hon anlänt till Italien, olagligt vägrat att lämna sina personuppgifter och kommit till Sverige helt papperslös, så hade hennes situation i dag med all sannolikhet varit mer gynnsam.
– Absolut. Då hade hon kunnat hävda att Sverige var det första EU-land hon kom till, och svenska asylmyndigheter hade inte kunnat bevisa motsatsen. Då hade hennes ärende högst sannolikt prövats här.