Fyra år efter den anlagda branden 1996 invigdes biblioteket, den 16 mars 2000, av kung Carl XVI Gustaf. Arkitektfirman som skulle designa byggnaden utlystes genom en tävling. Johan Nyrén på Nyréns Arkitektkontor fick äran att rita huset.
En regnig dag i mitten av maj, 23 år efter att biblioteket öppnades på nytt efter den tragiska branden 1996, besöker vi Linköpings stifts- och landsbibliotek. När vi har gått förbi fiket på högersidan av foajén, och Kontakt Linköping på den vänstra, träffar vi en bibliotekarie i färgglada kläder med ett leende på läpparna. Det är Désirée Edström. Hon ska guida oss genom biblioteket under sin arbetsdag.
Désirée har jobbat som bibliotekarie i 28 år, varav 6 år på Stadsbiblioteket. Hon kan sitt jobb och det märks när hon tar oss en runda i byggnaden.
"Man har den stereotypiska bilden av bibliotekarien som en bokorm i tofflor som går runt bland bokhyllorna med en bokvagn, men man glömmer att det är ett serviceyrke. Jag säger hej och tack till cirka 300 personer per dag. Man blir utmattad", säger Désirée.
Först ut tidningshyllan
Längst upp, med utsikt över hela biblioteket, är det en yta med dagstidningar. Förutom att man kan se insidan av byggnaden kan man också få en blick över parken utanför med träd formade som bokstäver. Tidningsutbudet begränsas inte till det som finns i Sverige. Vill man läsa tidningar från andra länder kan man göra det via en digital tjänst som bibblan erbjuder.
Här sitter Lennart Stenflo och läser Dagens Nyheter.
– Ibland kan det vara stökig på biblioteket, men här är det tyst, säger han.
Längst upp från tidningshyllan har man utsikt över hela biblioteket, innan och utanför väggarna. Bakom den stora glasväggen kan man se träd i bokstavsform som en förlängning av det litterära rummet. "Det är nordens längsta glasvägg", säger Désirée.
Lennart Steneflo njuter av lugnet i tidningshyllan. Han avbryter sin morgonläsning och poserar för en bild. "Det är bra att man kan läsa tidningar gratis här", säger han. Att både bordet och stolen är i svart är ingen slump. Man vill skydda möblerna från tidningsbläck.
Konst, konst och ännu mer konst
I samma våning som tidningshyllan berättar Désirée att en procent av budgeten, när biblioteket renoverades, satsades på konst. Inne i byggnaden finns det över tio konstverk i form av tavlor och skulpturer. Ytterligare konstverk hittas också utanför entrén.
Tavlorna bakom Désirée är ett av flera tillfälliga konstverk på biblioteket. Just den utställningen heter "Drömmar" och är skapad av konstnären Anna Forsberg.
Fokus på barn och unga
Bland det första man möter, när man har gått förbi foajén, är barnavdelningen. Där står barnbibliotekarie Åsa Lundin och tipsar om barnböcker. Hon berättar att de flesta barnfamiljerna kommer under höst- och vinterhalvåret, samt på helgerna. Totalt brukar de ha cirka 600 besökare per dag.
"Mestadels barnfamiljer kommer under höst-och vinterhalvåret, samt på helgerna, ungefär 600 besökare per dag. Det finns ett jättestort intresse för läsningsaktiviteter för barnfamiljer", säger Åsa Lundin Hedström, barnbibliotekarie.
En av dem är Rose-Marie. Hon är här tillsammans med barnbarnen Maja och Tuva och läser Lilla spöket Laban.
– Det är jätteviktigt att de får möjlighet att läsa riktiga böcker och att vi får ett samtal. Det ska inte bara vara skärmtid.
Rose-Marie Couch är på besök hos barnen i Linköping. Vad passar bättre än att ta barnbarnen till biblioteket en eftermiddag och läsa lite barnböcker för dem.
Återlämningsvärlden
Vissa besökare går inte ens in i själva biblioteket. De kommer till återlämningsmaskinerna i foajén, lämnar böckerna i ett hål i väggen och vänder. Bakom väggen är det som en liten fabrik. Boken åker in i ett band och sorteras efter bokhylla. Maskinen som sköter återlämningsarbetet heter Bibbi, men hon behöver mänskliga händer ibland. Rummet är varmt och bullrigt, men snart kommer hela processen att vara skött av maskiner, berättar Désirée.
Skrivaren lockar många – på gott och ont
Om det är något som är mer monotont än att jobba med Bibbi är det att hjälpa folk med att kopiera och skriva ut, menar vår guide. Retursedlar för onlineköp, kontoutdrag och resebiljetter är det som skrivs ut mest.
– Jag älskar att hjälpa folk vid disken, men ibland önskar jag att besökare kom med frågor som är mer yrkesspecifika. Det borde finnas ett annat ställe som erbjuder skrivartjänster.
"Många som kommer från andra länder blir förvånade när de får veta att lånekortet är gratis", säger Désirée. Besökaren på bilden är Yamina Belkacemi. "Jag älskar att det är så rofyllt här", säger den trogna låntagaren.
Medan Désirée står i disken kommer en kollega och viskar "Det är en man som tittar på porr längst in i lokalen". Kollegorna vill inte prata med mannen och bestämmer sig för att ge det pinsamma uppdraget till ordningsvakten.
– Sådana grejer kan man också behöva hantera, säger kollegan och skrattar.
Beatrice Forssell har jobbat som bibliotekarie i 12 år i bland annat Uppsala och Norrköping. "Det roligaste med att jobba som bibliotekarie är mötet med människorna och att se glädjen hos barn när de fyller sex år och får sitt lånekort för första gången", säger hon.
Det finns mer än bara böcker
Böcker är förstås bibliotekets kärnverksamhet. Inom Linköpings stadsbibliotek finns det 365 500 böcker, cirka hälften är skönlitteratur och hälften facklitteratur. Det lånas nästan 34 000 böcker per månad. Men det är inte bara böcker man får låna. Biblioteket lånar ut tv-spel och filmer, det är populärt än idag.
Nytt är poddrum och fotostudio. Man kan boka lokalerna eller ta hem utrustningen för att öva på att fotografera. Vill man lära sig mer om det ena eller det andra, eller om man har svårt för det tekniska finns Team digital som hjälper till. Utanför fotostudion sitter Jan och får hjälp med att skanna analoga foton.
Utanför bibliotekets fotostudio, längst ner i källarvåningen, sitter de som jobbar med digitalisering med Jan. De hjälper honom att framkalla analoga bilder digitalt. "Detta är jag när jag var liten", säger Jan och ler.
Meditativt och omväxlande
Bland bokhyllorna träffar vi några av Désirées kollegor. Anna Fahlbeck har länge jobbat med att göra litteratur tillgänglig för alla och just nu gör Kim Ekerstad sitt plockpass.
– Den här momentet är meditativt – man behöver inte tänka eller prata med någon, säger han.
"Det är lite av en missuppfattning att vi bibliotekarier läser mycket. Jag är här åtta timmar per dag och hanterar böcker hela tiden. Om jag ska komma hem och börja läsa böcker kan det bli lite för mycket", säger bibliotekarien.
Vad är det bästa med ert jobb?
– Att det är omväxlande, säger Kim.
– Jag träffar många äldre och de är så nöjda och tacksamma och det är en förmån att få jobba med dem, säger Anna.
– Besökarna, sammanfattar Désirée.
På Linköpings stadsbibliotek jobbar över 50 personer. Personalen tillhör olika team, men delar på ganska många ansvarsområden. Anna Fahlbeck, Désirée Edström och Kim Ekerstad har sammanlagt jobbat 45 år på Stadsbiblioteket.