Metsjö är en doldis i Linköping trots att företaget har 80 anställda och har funnits sedan slutet av 50-talet. Studien från institutet för Jordbruks- och Miljöteknik, JTI, har visat att Linköpingsföretagets släpvagnar förbrukar mellan 22 och 28 procent mindre bränsle per fraktat ton jämfört med "vanliga" vagnar på marknaden. Detta innebär också en stor kostnadsskillnad för företagets kunder.
– Att bedriva jordbruk är i mångt och mycket en transportfråga. Att våra vagnar behöver mindre bränsle är bra för böndernas plånbok, bra för miljön men den huvudsakliga anledningen till att de utvecklades är för att kunna frakta varor från fältet utan att förstöra underlaget, marken, säger Anders Ivarsson, företagets vd.
Hemligheten bakom Metsjös vagnar är att de har mycket större däck än andra och samtidigt lägre lufttryck. Det gör att de åker lätt över fältet trots tung last. De är också anpassade till varor som fraktas i, och kan användas av, både traktorer och lastbilar.
– Det är viktigt att anpassa vagnarna till industrin. Det är inte lönsamt att köra varorna långa sträckor med en traktor vilket vissa måste göra. Därför har vi konstruktioner som hjälper till att flytta en släpvagn från traktor till en lastbil.
Företaget bedrivs på Metsjös stora gård utanför Linköping och närheten till bönderna har hjälpt till i utvecklingen.
– Här får man en stor förståelse för produkten och ser på plats vilka problem kan det uppstå, säger Anders Ivarsson.
Han tycker att det är viktigt att så gott som alla komponenter som används i vagntillverkningen görs på företaget. Och än så länge har företaget inget problem med att hitta anställda.
– Vi ligger så nära Linköping och folk som börjar jobba hos oss stannar också. Det går bra för företaget och vi har svarta siffror men det är ingen guldgruva, säger Anders Ivarsson.
Ingen guldgruva men företaget omsätter 90 miljoner kronor och exporterar till flera länder. Mest inom Norden men även till Holland, Schweiz och Tyskland. Och allt började därför att Anders pappa Karl-Uno hade för lite att göra i sin ungdom.
– Han bodde på den här gården och köpte gamla lastbilar som han gjorde om och anpassade till fältet. Sedan tog de gamla lastbilarna slut och pappa och farbror började bygga från början. Då blev jag och min kusin Per också intresserade av att konstruera vagnar, säger Anders Ivarsson.