En elräkning på 11 000 kronor blev droppen för Monica och Tsvika Shaffeir. "Vi vill bli mindre beroende av hur det blåser eller hur mycket vatten det är i magasinen – eller om kärnkraftvsverken går", säger Monica.
En elräkning på 11 000 kronor i januari blev droppen för Monica och Tsvika, som bor på landet i Gammalkil. Nu skulle de göra samma sak som flera av grannarna – sätta upp solpaneler på taket.
– Vi valde en anläggning med 60 paneler på ladugårdstaket, i öst-västligt läge för att producera el på morgon och eftermiddag när den behövs som bäst. Den skulle leverera 17 MWh om året, vilket är ungefär lika mycket som vi gör av med, berättar Monica.
Men när installatören skulle inhämta tillstånd från nätägaren, Tekniska verken, kom kallduschen. Så här skrev det kommunala bolaget: "Efter en första beräkning ser vi att din produktionsanläggning inte kan anslutas direkt, då elnätet i ditt område är högt belastat. Vi har startat en utredning för att hitta rätt åtgärd för att kunna godkänna anläggningen."
Utredning plus åtgärd skulle enligt brevet i värsta fall ta ett par år. Så länge vill inte Monica och Tsvika vänta.
– Vem vet om de statliga bidragen finns kvar då? Jag betalar skatt i Linköping och vill inte bli diskriminerad för att vi bor här ute, sist på linjen. Det är odemokratiskt, säger Monica.
Peter Ols, vice vd på Tekniska verken i Linköping Nät AB, säger att det hittills inte är särskilt många som fått samma besked som paret Shaffeir.
– Vi har 2 800 solcellsanläggningar i kommunen och i 35 fall har vi behövt vänta med anslutningen. Men vi säger aldrig nej. Alla får ansluta sig, men ibland kan det krävas en utredning och någon form av åtgärd. Till exempel en tjockare kabel eller en ny transformator. Vår målsättning är att alltid lösa det inom två år. Åtminstone när det gäller en villa – för en stor solcellspark eller datahall kan det tyvärr handla om en tillståndsprocess på flera år, säger Peter Ols.
Elnäten är från början byggda för att klara kundernas konsumtion, inte produktion. Solpaneler på en villa innebär att strömmen ska skickas i andra riktningen i nätet.
– Stoppar vi in väldigt mycket solceller på ett ställe kan det leda till spänningshöjningar. 230 volt kan till exempel bli 255. Då kan solcellernas växelriktare lösa ut så att anläggningen inte kan producera någon el. Spänningstoppar kan också skada andra typer av apparater, förklarar Peter Ols.
"Hela elnäts-Sverige står inför en jätteutmaning. För Tekniska verkens del handlar det om investeringar på många miljarder", säger Peter Ols.
Ett kvarter som tidigare haft eluppvärmda villor – och senare anslutits till fjärrvärme – har goda förutsättningar för att ansluta solcellsanläggningar. I ett sommarstugeområde som omvandlats till året runt-boende kan det bli svårare. Men att göra en karta som visar allmänheten var det går att ansluta sig direkt skulle vara väldigt svårt, enligt Peter Ols.
– Elnätet bygger inte på områden utan på en massa ledningar och knutpunkter som hänger ihop i en komplicerad struktur, säger Peter Ols.
Linköping har, jämfört med många andra kommuner i landet, ett väl tilltaget elnät. Men solcellsutbyggnaden och ökad elektrifiering – med till exempel elbilar – ställer allt större krav på förstärkningar i nätet även här.
– Det är en jätteutmaning för oss, liksom för hela elnäts-Sverige. Idag investerar Tekniska verken cirka 200 miljoner kronor om året i elnätet, men då ingår reinvesteringar för att bibehålla det nät vi har. De närmaste åren kommer vi att behöva höja investeringsnivån med 50–100 miljoner om året för att förstärka nätet. Ser vi på perioden fram till 2040 handlar det om många miljarder, säger Peter Ols.