Lotta och Jan i Linköping har flera barn. Under barnens tonår har deras kamp mot alkoholen varit ständigt pågående. Ett av barnen har köpt alkohol av den 52-årige man som nu ställs inför rätta för olovlig alkoholförsäljning.
– Det kom inte som en överraskning för oss. Men vi har varit väldigt bekymrade, säger Lotta.
Under barnens tonårstid har Lotta och Jan sett hur enkelt ungdomarna snabbt och billigt får tag i starköl, starksprit och annan alkohol. ”Ja, extremt lätt”, är Lottas beskrivning.
Hon och maken har varit mycket tydliga mot sina barn: De har aldrig köpt ut alkohol, när barnen ändå har druckit och kommit hem påverkade har de förklarat att den som köper svartsprit ger pengar till kriminell verksamhet, och de har delat ut konsekvenser i form av exempelvis utegångsförbud vid kommande fester. De har också försökt pressa upplysningar ur sina barn om vem som langat till dem.
– Hade jag fått tag i ett nummer till någon langare så hade jag utan tvekan ringt upp direkt. Men jag tror inte att det skulle ha hjälpt, säger Lotta.
Lotta och Jan säger att nya nummer ständigt verkar dyka upp. Trycket på ungdomarna att hänga med på fester och dricka alkohol är mycket stort. Trycket på föräldrar att orka hålla emot blir gigantiskt.
– Och det här handlar inte bara om våra barn, vi ser det ju i bekantskapskretsen och bland barnens kompisar också, säger de.
Lotta och Jan har försökt bilda pakter med andra föräldrar för att hålla varandra underrättade om vad som pågår och för att orka hålla fast vid nolltoleransen inför ungdomarna.
– Med vissa går det. Med andra har vi sett hur föräldrarna liksom har gett upp. En del orkar inte. En del väljer att själva köpa ut till ungdomarna för att de ska slippa kontakta langare, säger Lotta.
Alkohollangningen beskriver hon som en hydra; hugger man av ett huvud så växer två nya ut. Nya telefonnummer, nya bilar som kör runt i stan och levererar importsprit till minderåriga.
Det krävs beslut på hög politisk nivå för att minska införseln, anser hon.
– Jag är extremt upprörd över att det här får fortsätta. Man får höra att det är föräldrarnas ansvar, att har man goda kontakter med sina barn så händer inte sånt här. Det där ger jag inte mycket för! Vi har väldigt goda kontakter med våra barn. Men trycket på dem utifrån är för stort, säger Lotta.
Fotnot. Jan och Lotta heter egentligen något annat.