Carl Erik Peterson var den siste verksamme mjölnaren i Tannefors. Efter att ha gått i lära hos sin far, som var mjölnare på Brokinds gods, utbildade han sig till kvarnmästare i Mariestad. Foto från 27 september 1956.
Vår stad
Den sista kvarnen kallades i folkmun för Kryp in. Namnet har sagts komma av att utrymmet kring kvarnen var smalt och trångt. Det har också förklarats med att kvarnägaren lät luffare sova i kvarnen. Kryp in var en så kallad tullkvarn, det vill säga en kvarn där bönder mot en avgift kunde mala sin säd.
Kvarnägaren C E Peterson sa inför nedläggningen till Corren att det kändes lite dystert att överge kvarnen. Han menade dock att det var nödvändigt då byggnaden var nedgången och opraktisk. Bland annat var elledningarna utsynade och lagerutrymmena otillräckliga.
Peterson hade tagit över kvarnen 1949 och hunnit fästa sig både vid byggnaden och det vackra läget. Ur transportsynpunkt var läget dock inte bra. Lantbrukarna klagade på att de tvingades köra ned för den branta backen som ledde till kvarnen.
De äldsta delarna av kvarnen uppgav Peterson vara omkring 300 hundra år gamla. Genom åren hade många om- och tillbyggnader skett. Kvarnen var uppförd på en stadig gråstensmur, men väggarnas liggande timmer var illa medfarna. Intill kvarnbyggnaden låg ytterligare en byggnad vilken nåddes genom en gång från kvarnens andra våningsplan.
Kraften kom ursprungligen från ett vattenhjul, som på 1890-talet ersattes av två turbiner. 1920 kompletterades de med en elektrisk motor.
Vy över Tannefors från 1908. I mitten ses det 1873 anlagda vattenverket. Till höger därom ligger kvarnarna kring vattenfallen. I fonden ses ASJ:s nyuppförda fabriksbyggnader, vilka numera tillhör Saab.
På en kort sträcka vid Tannefors faller Stångån tio meter, vilket gjorde platsen idealisk för kvarnar. Det äldsta belägget för kvarnverksamhet vid Tannefors är ett testamente från 1311. Av det framgår att domkyrkan då ägde flera kvarnar i Tannefors. Vid medeltidens slut var Tannefors med sina fjorton kvarnar länets största kvarnby.
Under 1870-talets högkonjunktur övertogs flera av kvarnarna av företag inom den expansiva textilbranschen och förvandlades till trikå- och vaddfabriker samt ullspinnerier. Även kvarndriften utvecklades vid samma tid till större enheter. År 1888 var ännu åtta mjölkvarnar i drift vid fallen i Tannefors.
Tannefors kvarnby som den såg ut runt 1870. Formellt hade kvarnarna ett nummer, men de hade alla även fantasifulla folkliga namn. De streckade linjerna markerar den planerade Kinda kanals sträckning.
Den 1 oktober 1956 flyttade C E Peterson sin verksamhet till den numera igenlagda Sockerbruksgatan, som låg i området norr om kraftvärmeverket. Då kallades verksamheten Linköpings Valskvarn. Där installerades såväl moderna maskiner som transportanordningar.
I ungdomen arbetade C E Peterson hos sin far, som förestod den kvarn som tillhörde Brokinds gods. Sedan utbildade han sig till kvarnmästare vid kvarnskolan i Mariestad. Han drev Valskvarnen till sin bortgång i januari 1980.
Källa Bengt Öberg Kraften i Tannefors, 2009