Ayar Shekha, idrottskonsulent inom RF Sisu Östergötand, menar att man måste få fler unga i socioekonomiskt utsatta stadsdelar att förstå värdet av att vara med i en idrottsförening.
I debatten deltog Niklas Nåbo (S), Annika Krutzén (M), Gunnar Franzén (SD), Lars Vikinge (C), Denise Cassel (KD), Johan Thorén (L), Sofia Frithioff (V) och Maria Moraes (MP). Moderator för debatten var Tina Sahlén från Riksidrottsförbundet.
När debatten var över kunde konstateras att alla partier i princip är överens om att mer ska satsas på föreningar och idrott och att verksamheter i projektform inte är vägen framåt. Projekttröttheten breder ut sig och till och med en sådan inarbetad samarbetsarbetsform som idéburet offentligt partnerskap har kanske snart spelat ut sin roll, framgick det av diskussionen.
– Föreningar, och särskilt de i utsatta stadsdelar, är beroende av långsiktighet, sa Maria Moraes (MP). Något som kommunalrådet Annika Krutzén (M) konstaterade att hon och miljöpartiets gruppledare Maria Moraes var helt eniga om. Kanske som enda fråga.
Debatten handlade mycket om pengar, var det behövs satsas och på vilket sätt. Ett problem för idrotten i Skäggetorp är att andra föreningar bokar upp hallar och planer och då trängs idrottsintresserade Skäggetorpsungdomar undan.
– Föreningarna i Ryd, Skäggetorp och Berga ska ha förtur till sina egna hallar, sa Maria Moraes och fick medhåll av både KD och V.
Just detta, avsaknad av hallar och planer, fick Annika Krutzén att påpeka att det därför är extra viktigt att satsningar på sådant görs i hela kommunen, inte bara ett eller två områden.
– Annars har vi kvar problemet med att föreningar bokar i andra områden, sa hon.
Att föreningslivet kan vara svårt för många med annan bakgrund att begripa sig på eller komma in i, framgick också.
Niklas Nåbo (S) vill att kommunen ska undanröja svårigheter när någon vill starta en förening i ett utsatt område och föreslog att kommunen kan hjälpa till att stötta och hjälpa till med sådant som rör administrationen.
Flera i panelen tog upp föräldrarnas viktiga roll i en idrottsförening. Får man engagerade föräldrar som är villiga att ta på sig tränarroll eller andra viktiga uppgifter, så ska man satsa ordentligt på dem.
Johan Thorén (L) påminde om det han kallar "en tillgång vi missar" – ungdomarna.
– Ungdomar som jobbar som ledare och får betalt för det är en jättebra samhällsinvestering, sa han.
Ayar Shekha, idrottskonsulent inom RF SISU Östergötland, redogjorde för en kartläggning som förbundet gjort om varför barn och unga i Skäggetorp inte idrottar i samma utsträckning som unga i andra områden.
Det handlar om allt från att de inte vet om vad som finns, att de inte har något intresse, till att det är dyrt. Det handlar om medlemsavgifter, träningsavgifter och till det kommer kostnad för utrustning.
Men avsaknad av pengar är inte heller hela sanningen, om man får tro Ayar Shekha. Det handlar också om idrottsrörelsens ansvar.
– Vi ser i dag att det finns ungdomar som har senaste modellerna av Iphone och åker runt på elskotrar. Man har råd med tekniska prylar men inte att betala en medlemsavgift. Det handlar om okunskap. Man vet inte vet vilket mervärde det ger att vara med i en förening och inte vad pengarna går till.
Kontentan av det är att hela idrottsrörelsen och föreningslivet måste göra sig mera relevanta, mera tillgängliga och aktuella för att bli mer lockande också för människor som inte är födda in i föreningskulturen.