– Sanningen är att det här är nya frågor för oss, så vi står här handfallna med våra system som vi tycker har fungerat så bra, säger Ann-Cathrine Hjerdt (M), ordförande i kommunfullmäktige.
Hon och Rebecka Gabrielsson (FP), tog båda intryck av det seminarium om könsstympning som Länsstyrelsen i Östergötland ordnade under Almedalsveckan.
– Jämställdhet är så mycket mer än att kvinnor ska kunna göra karriär på samma villkor som män. Det här handlar om rätten till sin kropp och sitt liv, säger Rebecka Gabrielsson.
De vill till att börja med jobba på två fronter, i skolan och inom vården. I Norrköping har skolpersonal fått utbildning i hur man kan upptäcka och prata om könsstympning med flickorna. Framförallt skolsköterskan har en viktig roll där det gäller att närma sig ämnet på rätt sätt. I flera fall har flickorna varit i kontakt med elevhälsan för hälsoproblem som inte tidigare kopplats ihop med könsstympning.
– Skolan måste våga mer, det är de som möter de här flickorna i vardagen. Både ställa frågan under hälsoundersökningen men också bli bättre på att anmäla till socialtjänsten.
Båda tror att ett långsiktigt samarbete krävs för att verksamheten ska bli permanent.
– Allt tyder på att det fungerar bättre när hela samhället är inblandat. Det kan inte vara bara skolan eller socialtjänst, de aktörer som möter barnen måste samarbete, säger Ann-Cathrine Hjerdt.
När det gäller vården tror de på ett projekt som också testats i bland annat Norrköping och Södertälje. Där har man samlat kvinnor med invandrarbakgrund för att prata generellt om hälsa.
– Då kan man samla en grupp med exempelvis somaliska kvinnor där man diskuterar hälsa och hygien. Där kan man sedan närma sig ämnet i en trygg miljö och på sikt försöka påverka attityder och föreställningar kring könsstympning, säger Ann-Cathrine Hjerdt.
I Norrköping har Petra Blom Andersson fått i uppdrag att samordna arbetet och kalla till regelbundna möten. En gång i månaden träffas personal från bland annat polisen, ungdomsmottagningen, skolan, länsstyrelsen med flera för att driva projektet vidare. Både Ann-Cathrine Hjerdt och Rebecka Gabrielsson tror att uppföljning genom träffar är viktigt.
– Det behövs någon som är drivande. Sådana här mjuka frågor tenderar att drivas i projektform, men målet måste vara en permanent verksamhet för de här flickorna och kvinnorna, säger Rebecka Gabrielsson.