Edwin Jager, universitetslektor vid Sensor- och aktuatorsystem vid Linköpings universitet, är en av forskarna bakom projektet.
– Vi har jobbat länge med konstgjorda muskler, både med mikrorobotar och med textil. Tidigare har alla konstgjorda muskler drivits av elektrisk spänning och behövt ha en eladapter, men nu kan vi ta hjälp av glukos från omgivningen istället för att tillföra ett externt batteri, berättar han.
En anledning till att batterier valts bort beror på att de är tunga och ofta behöver laddas. Edwin Jager och hans kollegor har utvecklat ett elektroaktivt polymermaterial med enzymer som kan omvandla glukos för att generera de elektroner som behövs för att driva de konstgjorda musklerna. Vid muskelrörelser sker det på samma sätt i människokroppen, då energi frigörs vid omvandlingen av glukos och syre.
De artificiella musklerna består av tre lager, ett tunt membran i mitten och ett lager av elektroaktivt polymermaterial som är behandlat med enzymer på varje sida av membranet. Förhoppningen är att de ska kunna användas som biologiska muskler, exempelvis som implanterbara muskler eller som självgående mikrorobotar.
– Nästa steg är att utveckla detta och göra musklerna ännu bättre. Vi vill använda dem i olika format, på mikrorobotar och i textilmuskler, säger Edwin Jager.