Anders Näkne har retinitis pigmentosa (RP), det innebär att näthinnan går sönder och i hans fall så har han tappat synen helt, men kan skilja lite mellan dagsljus och mörker.
De senaste åren har elsparkcyklarna alltmer börjat bli ett vanligt inslag i stadsbilden i svenska, medelstora städer. Linköping är inget undantag. I dag finns det flera företag som hyr ut färdmedlet till Linköpingsborna, samtidigt som det finns en hel del elsparkcyklar som ägs av invånare själva.
I takt med elsparkcyklarnas växande antal har också många frågor dykt upp kring hur fordonen ska hanteras – och kanske framför allt förvaras och parkeras. För gemene man kan en felparkerad elsparkcykel på sin höjd väcka ett visst mått av irritation, men för personer med synskador kan de slarvigt parkerade fordonen ställa till riktiga problem. Det menar Synskadades Riksförbund (SFR) Östergötland.
– Vi är som alla andra. Vi måste ha referenser för att kunna ta oss fram. De som ser tittar bara på gatan och vet hur de ska gå. Vi måste ha något att förhålla oss till. Det vi kan använda är vårt käpp, våra fötter och vår hörsel. Huskanter kan vara bra, men inte alltid, för det är så många grejer som ställs vid husväggarna, säger Anders Näkne, vice ordförande SRF Linköping, som själv är synskadad.
Anders har själv råkat illa ut av felparkerade elsparkcyklar, berättar han.
"Tyvärr har Linköping tagit bort våra trottoarer på många gator. Det gäller till exempel Platensgatan till Ågatan och fortsättningen in till torget, hela Nygatan, stora delar av Ågatan. De gatorna är vi utestängda från", säger Anders.
– Jag har slagit mig på en elsparkcykel. Jag var ute och rastade hunden och som tur var hittade han något att lukta på och jag fick gå lite saktare och då klarade jag mig med skrubbsår och blåmärke. Hade jag gått som vanligt hade jag garanterat ramlat ordentligt.
I en undersökning som SRF gjort framgår att nästan 50 procent av alla personer med synskador ägnar mindre än en timme i veckan åt fysisk aktivitet. Enligt undersökningen har denna siffra successivt blivit allt mindre, och en mindre trygg stadsmiljö för de synskadade bidrar inte till ökad aktivitet – tvärtom, anser förbundet.
"Alla som jag träffar är oerhört irriterade. Det gör livet svårare och många vågar inte gå ut. Man pratar mycket om stadskärnan och elsparkcyklar, men jag hävdar att det är ett problem i hela Linköping", säger Anders.
Är du mer orolig att gå ut på stan nu än tidigare, i och med elsparkcyklarna?
– Man får vara mer på sin vakt. Man måste vara beredd på att det kan dyka upp ett sådant där fordon precis var som helst. Vi har det väldigt besvärligt, säger Anders.
Fredrik Andersson, en annan synskadad Linköpingsbo, delar inte Anders starka frustration, men även han uppfattar elsparkcyklar som ett problem – speciellt för de synskadade personer som rör sig i stadskärnan.
"Problemet med de är att de är så pass låga så man märker inte de med käppen heller förrän det är för sent", säger Fredrik.
Vad är lösningen enligt dig?
– Jag tycker att kommunen ska vara betydligt tuffare och sätta stopp för det här genom att ta väldigt höga priser för deras parkeringsplatser. Egentligen är det väl bolagen som hyr ut elsparkcyklarna som borde hitta en lösning. Det är ju dom som tjänar pengarna. Men att kommunen agerar är ett alternativ fram tills dess att företagen presenterar en lösning, säger Anders Näkne.
Han menar också att företagen som hyr ut elsparkcyklarna kan använda ett liknande koncept som används för uthyrning av elcyklarna, där det kostar pengar fram tills dess att personen som använt färdmedlet ställer den vid ett anvisat cykelställ.
– De som kör sparkcyklarna visar så tydligt hur hänsynslösa de är och vilken brist på empati och sunt förnuft de har. Man måste tvinga dem på något sätt, säger Anders uppmanande.
Vad vill du säga till elsparkcyklisterna?
– När du ställer ifrån dig din elsparkcykel ska du tänka efter lite. Vad innebär det att jag ställer den just här? Tänk om det kommer någon som inte ser.