De kallar utställningen för "Textila skatter". Det mesta är från den tiden när husmor hade nummer på alla lakan för att hålla koll på att alla användes och slets i samma takt. Ett normalt linneskåp innehöll tre uppsättningar lakan till varje bädd i hushållet. Ett i sängen, ett i tvätten och ett i skåpet.
Från 1897Bakom utställningen står Föreningen Lintågan och Föreningen Gamla Linköping. Upprinnelsen till alltihop är en gammal kvinnas flytt från sitt hus till Åleryds vårdboende. Hon heter Inger Källstrand och flyttade från Askeby.
– Jag är vän till henne och hon är glad över att vi gör detta. Hon har i sin tur ärvt det här hemmet, så det finns textilier som lagrats där länge. Det var ett välfyllt linneförråd, det äldsta är Ingers mormors brudlakan från 1897, berättar Anita Lind Jansson, som är en av de drivande i Föreningen Lintågan.
– Vi slösar så med textilier idag så det finns risk att vi inte förstår vad det här är. Det här gjordes för att hålla i generationer, fortsätter hon.
Detta med att tömma ett gammalt hem drabbar förr eller senare de flesta människor. Därför föddes idén om att göra en utställning som folk kan lära sig av. Vad av allt det som finns i skåpen kan slängas och vad är värt att spara? Det enklaste rådet ger Berit Holm, ordförande i Föreningen Lintågan.
– Börja med att torka dig på en linnehandduk så vet du vad det handlar om, säger hon.
Hela sommarenUnder invigningen av utställningen dyker också Gunnel Falk upp. Hon är kusin till Inger Källstrand, men trots det närmsta släkting. Hon kan direkt peka ut sin mormors lakan i utställningsmontern.
– Visst är det vackert, jag tycker det här är jätteroligt, säger hon.
Hela sommaren kan den som vill beskåda hantverket, i slutet av augusti packas det ner igen.
Utställningen invigdes av borgmästaren Ann-Cathrine Hjerdt. Hon hade skrivit talet, som dock lästes av hennes sambo Bertil Wahlbom eftersom borgmästaren för dagen saknade röst.