De röstar med hjärtat

För Edita Palos, som kommer till vallokalen i Skäggetorpskolan tillsammans med döttrarna Sara, 14 år, och Carina, 10 år, känns det som en hjärteangelägenhet.

– Jag har bott i Sverige i tolv år, här finns min släkt, här känner jag mig trygg, barnen har det bra och här vill jag stanna resten av livet, så därför är det min plikt att också rösta, säger hon.

Och röstar gör hon med hjärtat genom att kryssa för en särskild politiker.

– Jag har röstat på en person som jag tror och vet är bra på alla sätt. Och jag hoppas att döttrarna ska göra samma val den dag de får rösträtt, säger hon.

I Skäggetorp ligger vallokalerna vägg i vägg och de röstande kommer i en jämn ström. Några längre köer till de grönklädda röstbåsen uppstår dock inte och röstdeltagandet varierar. För Skäggetorp 3 bedömer Ricard Sandell att omkring hälften av de drygt 1 300 röstberättigade har lämnat sin valsedel, medan valdeltagandet i Skäggetorp 1 stannar på drygt en tredjedel av cirka 1 200, enligt Karin Hedqvist.

– Det är många unga som fattas, säger hon.

En av de yngre är dock Robert Chikh, som går ut gymnasiet inom kort.

– För mig är jobbfrågan viktigast. Därför lägger jag min röst på det parti jag tror kan hjälpa mig och andra ungdomar bäst, säger han och hoppas på en ungdomsgaranti och att slippa arbetslöshet.

För Tommy Larsson är det integritetsfrågor som gäller. Därför tänker han mer tilll parti än på person när han lägger sin röst.

– De senaste femton åren har det varit en stark utveckling mot ett storebrors samhälle med total kontroll över vad man gör, något de flesta partier är medskyldiga till. Men det går att ändra på, säger han.

I Linköpings innerstad finns ett stort antal vallokaler, där Birgittaskolan har dörrarna på vid gavel för ett par av dem.

– Det ser lovande ut. Över hälften av de röstberättigade i vårt distrikt har röstat hittills, säger Arne Savilahti, vilket betyder över 700 av drygt 1 500 personer.

För Göran Ejeman och Margareta Paulsson är promenaden till vallokalen ett måste.

– Det är klart att man ska rösta. Det är både en rättighet och skyldighet, när vi är med i EU.

De riktar in sina röster mer på parti än person.

– Miljöfrågorna är avgörande, det går inte att komma ifrån. Vår framtid står och faller med dem, så de är viktiga med tanke på barnen, säger Göran Ejeman.

– Det känns jobbigt med de ytterlighetspartier som kommer fram mer och mer nu. De etablerade partierna måste lära sig att hantera dem utifrån sina ideologier. Och det fredsbevarande arbetet är viktigt, lägger Margareta Paulsson till.

Birgitta Zollner får leta en stund för att hitta rätt vallokal i Birgittaskolan.

– EU-valet är viktigt med tanke på de sociala aspekterna. Det är mycket som står på spel, så jag vill göra min röst hörd. Vi måste värna om människans rätt till lika värde. Vi är inte lika, men vi ska ha samma rättigheter både globalt och här hemma. Vi får inte blunda för det som händer i världen, säger hon.

Per Nilsson lämnar sitt röstkuvert till Emma Nilsson och Arne Savilahti med en önskan om att handelshindren inom EU:s inre marknad ska försvinna.

– Jag väljer ett parti och en person som verkar för ökat handelsutbyte i Europa, säger han – och det grå kuvertet försvinner ner i valurnan.