När östgötarna nådde ukrainsk mark blev det tydligt att landet var i krig. Stora sandsäckar kantade vägarna och beväpnade soldater bevakade området.
– Det var en jättespeciell och ödesmättad känsla när vi stod där i gryningen vid gränsen till Ukraina – solen var på väg upp och färjan väntade på oss. Det var både rädsla och spänning, säger Mikael Joumé som är direktor för Hjärta till hjärta i Linköping.
Från gränsstationen i nordöstra Rumänien och till det ukrainska fastlandet på andra sidan floden Donau var resan endast tjugo minuter. Solen hade precis gått upp och Mikael Joumé och Mattias Lindsmyr från Linköpingskontoret slogs av kontrasten mellan det vackra landskapet och vyn med stora sandsäckar, taggtråd och skyltar om minerad mark utmed kusten.
– Vi möttes av soldater med kalasjnikovs, militärtält och flaggor som vajade med en sorts stolthet. Man fick väldigt snabbt en känsla av att det var något som inte var som det skulle.
Sen kriget bröt ut i Ukraina den 24 februari har biståndsorganisationen Hjärta till hjärta i Linköping försökt hitta vägar in i landet för förnödenheter. Flera skåpbilar med mat, hygienartiklar och blöjor har skickats iväg från Östergötland, men krigets framfart gjorde att organisationen agerade före alla sedvanliga verksamhetsplaner fanns klara.
Målet med den här resan var därför att kontrollera att hjälpsändningar når hela vägen fram och att besöka sin nya samarbetspartner i Ukraina. Enligt Mattias Lindsmyr, var det inga problem för humanitär hjälp att komma förbi kontrollerna, känslan var "välkomna hit".
– Så fort vi sa "humanitär" så var det som att det glimmade till i deras ögon och släppte förbi oss, säger han.
Färjan från Rumänien över till Ukraina avgick tidigt på fredagen i förra veckan. Till vänster Hjärta till hjärtas direktor Mikael Joumé och till höger chauffören Liviu Oprescu.
Duon kunde se att deras sändningar fanns på plats och hur hjälpen organiserades. Men efter bara fem timmar i landet gick ett flyglarm.
– Man märkte direkt att stämningen skärptes samtidigt som arbetet med att lasta ur skåpbilarna pågick. Vår kontakt förklarade att en lång signal följt av en kort betydde missilvarning, säger Mattias Lindsmyr.
En stund efteråt kom det en film till en av medarbetarna som sas visa nedslaget av missilen på ett fält.
– Då kom vår kontakt ut och sa "Det här är på riktigt, ni behöver åka". Det kändes väldigt olustigt.
Den information som gavs var att en missil från ett ryskt fartyg skjutits in över land och slagit ner inom en radie av 20 kilometer från där gruppen befann sig. Ytterligare en missil uppgavs ha skjutits ner över vattnet.
– Det pågick en sorts lågintensivt krig där vi var, en slags terror genom att inte vara säker på om det skulle hända nåt. Man förberedde sig för att det närsomhelst kunde komma en attack, berättar Mikael Joumé.
Besöket i staden Kilia i det så kallade Odessaområdet nådde sitt syfte, men blev med anledning av händelsen kortare än planerat.
Under timmarna i landet besöktes flera församlingar som drev ett socialt arbete för flyktingar och soldater i den ukrainska armén.
– Vi fick komma hem till en familj som flytt från Charkiv och som berättade om bomberna som slagit ner runtomkring dem och hur de blivit beskjutna i sin bil när de flydde. Det finns förstås många liknande historier, men det blev så påtagligt att höra om deras flykt direkt.
Intrycken från resan är många. Vid gränsen till Rumänien fanns både familjer som tog avsked, men också busslaster med återvändare. Klart är att Hjärta till hjärta kommer att över tid etablera en långsiktig verksamhet i Ukraina.
I Rumänien lastades skåpbilen full med bland annat burkmat, morötter, kål och blöjor som sen kördes in i Odessaområdet i Ukraina.