Tvärtom. Anette Feron och Christer Fritz flyttade ihop 26 maj förra året. Det var inget stort steg, det sista halvåret hade de nästan bott tillsammans. Det var heller inte så svårt att flytta, förstår man: de tog inte med sig något alls. Hela möblemanget, allt porslin, alla prylar kommer från stadens second hand-butiker eller är fådda.
– Jag hade bott i Italien i 25 år och kom hem med bara en resväska, berättar Anette Feron. Jag hade nästan ingenting.
– Och jag behövde en nystart, säger Christer Fritz. Vi har samma smak också. Jag fick till och med vara med om att välja gardiner, för första gången i livet.
Allt började med Facebookgruppen ”Minnen från Linköping på 50-60-70-talet” och där gick Anette Feron med när hon flyttade hem till Sverige. Hon skrev en del inlägg där, inlägg som Christer Fritz såg och som han gillade.
– Hon skrev mot antirasism, jag gillade hennes medmänsklighet, säger han. Så jag skickade en vänskapsförfrågan, och fick ja.
– Jag tyckte det var kul att lära känna nya människor, säger Anette.
En dag skrev han "fika, någon?" på sin Facebooksida. Anette hade inget särskilt för sig, så hon sa ja.
– Hon skrev att "jag kommer och 49 till", på skoj, säger Christer och ler.
Det blev det första mötet, en fika på Linds.
– Vi hade mycket gemensamt. Pratade så bra ihop, säger Anette. Det känns som om det är så ett förhållande ska börja.
Så när Christer efter ett par dagar frågade om Anette kanske ville ses igen, så – varför inte? Det blev en picknick.
Det var sommaren 2012. Nu är Anette och Christer förlovade och sambos. De promenerar, fikar, går ut och äter, hittar glädjen i små vardagliga saker.
Vad är det allra bästa med Anette?
– Att hon är så lugn. Medmänsklig, säger Christer. Hon ställer inga övermänskliga krav.
Och med Christer?
– Hans omtänksamhet, säger Anette. Vi försöker vara kärleksfulla mot varandra varje dag.