Varje år drabbas drygt 10 000 män av prostatacancer. Upptäcks tumören i tid botas många, men fortfarande dör ungefär 2 500 män per år till följd av sjukdomen, vilket gör prostatacancer till den cancerform i Sverige som orsakar flest dödsfall bland män.
Linköpingsbon Lars-Inge Hjertén, 82, är en av de drabbade.
– Det var en ren tillfällighet att de upptäckte cancern på mig. Jag var hos doktorn i annat ärende och fick då göra ett test. Man kan bara ana hur många som går med sjukdomen och inte vet om det.
Kompisen Leif Olsson fyller i:
– Alla i 50-årsåldern borde gå och testa sig. Att jag gjorde det berodde på att pappa dog i prostatacancer och ärftlighet är en faktor.
Vi möter Lars-Inge och Leif i föreningshuset Fontänen i Linköping. Här träffas varje tisdag ett tiotal män ur patientföreningen ProÖst för att träna, umgås och ha kul. Anders Elfving, med många år som idrottslärare och friidrottstränare bakom sig, leder övningarna. Han är själv svårt drabbad av sjukdomen men känner sig stark och kör hårt med sina kompisar, på en nivå som utvecklar deras kondition, muskler och balans.
Hans Eneroth hyllar träningen:
– Jag har börjat köra även hemma på egen hand nu, 20-25 minuter varje dag. Jag har kommit så långt nu att om jag inte tränar så mår jag dåligt.
Hans är kyrkoherde och sitter med i äldrenämnden för centerpartiet. Han berättar om sin första tid efter sjukdomsbeskedet, hur han tog medicin och kämpade sig igenom två vigslar i Landeryds kyrka.
Han resonerar med Leif och Anders om det faktum att det är upp till män själva att anmäla sig till test, att jämföra med den mammografi kvinnor kallas till av vårdsystemet.
– Självklart borde även män kallas på det sättet för PSA-test, tycker Hans.
Anders tror inte vården skulle klara av det.
– Det är ju inte så att cancervården har utökats i takt med att allt fler konstateras med prostatacancer. Tvärtom. Köerna till behandling blir ju bara längre och längre och hur skulle det då bli om alla testades och ännu fler fall hittades. Det är svårt att lösa med nuvarande resurser.
Passet närmar sig sitt slut, men Anders eldar på även under den avslutande strechingen.
– Kom igen grabbar! Lite till kan ni! Utanför fönstren ser ni hur vår vy blir vackrare och vackrare för varje dag, Det blir grönare och grönare och kastanjen blommar. Kom igen nu!
Utsikten i fönstren i all ära, vackrast är den vi ser i hallen.
Som när Lars-Inge Hjertén skiner upp och berättar:
– Jag har gått och testat mig två gånger per år i fem år, men senast sa de att värdena var så fina så nu räcker det med en gång per år.
Han ler med hela ansiktet och lyfter armarna i en segergest.
Livsglädje i sin vackraste form.