"Ibland känns det knappt att jag jobbar, utan bara kommer hit och är mig själv", säger Lena Wallman.
Det är mentorerna Diana Oxelgren, 45 och Lena Wallman, 49 överens om.
Diana Oxelgren kommer från 15 år i näringslivet och Lena Wallman jobbade två år som studievägledare på Linköpings universitet efter att ha jobbat i 16 år inom frivården. Mentorsjobbet upplever de som att komma hem.
– När jag läste jobbannonsen var min första tanke "det här är jag". Och jag hade rätt, säger Lena Wallman.
Båda två tycker att det finns fördelar med att mentorerna inte är lärare och att de inte sätter betyg. De stöttar eleverna även om de alltid lyssnar på alla och inte accepterar allt från eleverna.
– Vi har en helhetsbild och förstår varför, till exempel, en elev är borta eller inte klarar av ett prov. Vi jobbar utifrån varje elevs personlighet och behov och har tid att "gräva" vad det är som inte står rätt till. Om vi inte kan hjälpa kan vi slussa dem vidare till rätt person, säger Diana Oxelgren.
Både hon och Lena Wallman påpekar att det är viktigt att de inte tar över dialogen mellan lärare och elever. Men för eleverna är det lättare att komma till sin mentor som är mer tillgänglig än till en lärare på lektionerna. Det kan ibland också finnas andra anledningar, som att det inte är det lättaste att gå till en lärare som i slutänden sätter betyg på eleven.
– Det är viktigt att vara öppen och inte skuldbelägga läraren om eleven klagar. Lärare är oerhört viktiga för elevens lärande och närvaro. Vi är medlare, diplomater och söker möjliga lösningar, men det är inte alltid att man kan lösa en situation. Ibland är det allra viktigaste att alla får säga sin åsikt och att man har lyssnat på alla, säger Diana Oxelgren.
Det har hänt mycket i elevernas liv under den här tiden och vi har fått vara med på ett hörn, säger Diana Oxelgren.
På Birgittaskolans gymnasium finns det olika program som skiljer sig mycket åt. Därför är också frågorna som mentorer hanterar olika – alltifrån att boka en vaccintid till att hjälpa eleven att hitta en rimlig ambitionsnivå för sina studier.
Det bästa med jobbet?
– Eleverna söker upp oss när de behöver oss. I relationenen med ungdomar får man så mycket tillbaka. De delar med sig av både stort och smått. Ibland känns det knappt att jag jobbar, utan bara kommer hit och är mig själv. Men självklart behöver alla elever inte mentorer lika mycket och det är tur det, annars hade vi inte hunnit med, säger Lena Wallman.
Mentorerna håller också utvecklingssamtal med eleverna och vårdnadshavare (om eleverna är minderåriga), hjälper till med planering av studier och ger studietekniktips. En annan stor del av arbetet är att främja elevernas närvaro. Men de hoppar aldrig in och jobbar som lärare om någon är borta.
– Nej, vi skulle aldrig vilja jobba som lärare. Det är just relationen med eleverna som är det fina med jobbet. Varje elev har hela framtiden för sig och vi hjälper dem på vägen. Visst kan en del ha en tråkig attityd ibland och då pratar vi med dem om det – och vi kan också vara stränga när det behövs. Men det här är en givande arbetsplats att vara på, säger Diana Oxelgren.
På skolan jobbar sex heltidsmentorer och i sommar tar deras första kull studenten. Det är pirrigt, inte bara för eleverna. Både Diana och Lena har klasser i årskurs tre som de har följt sedan årskurs ett.
– Det har hänt mycket i deras liv under den här tiden och vi har fått vara med på ett hörn. Det har också hänt mycket i våra liv. Vi har växt i vår roll, säger Diana Oxelgren.