För drygt tre år sedan hade frågan kommit så långt att mark- och miljödomstolen i Växjö smällde bygg- och miljönämnden i Linköping på fingrarna. Då konstaterade domstolen att kommunen inte gjort en tillräckligt bra utredning kring bullret. Domstolen skickade tillbaka frågan till bygg- och miljönämnden.
Nämnden började om, man lät Trafikverket göra en teoretisk beräkning av bullret. Den visade visserligen att ett av husen hade för högt buller, men nämnden beslutade trots det att inte kräva några bullerskydd. Enligt nämnden var det inte samhällsekonomiskt försvarbart.
Detta beslut fick Kerstin Kolff att bli än mer irriterad. Hon samlade återigen sina 20 grannar, överklagade och hamnade i samma domstol i Växjö som redan fattat beslut en gång. Den här gången accepterade domstolen de beräkningar av bullret som gjorts, men underkände kommunens argument att det skulle bli för dyrt med åtgärder.
De hade nämligen inte angett vad en bullersanering skulle kosta. Först med en känd summa kan domstolen ta ställning till om kostnaden är skälig eller inte – i förhållande till den samhällsekonomiska nyttan.
I den senaste domen står det dock klart att 14 av de 21 fastighetsägarna får finna sig i bullret. När det gäller dessa konstaterar domstolen att de beräknade bullernivåerna ligger under gränsvärdena. Det är för de kvarvarande sju som kommunen nu måste precisera hur mycket det skulle kosta att sanera.
Det beslutet har också fastställts av högsta instans, Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Linköpings kommun valde att överklaga dit men domstolen tog inte upp målet eftersom även de konstaterade att själva sakfrågan inte kan prövas om inte kostnaden för bullersanering är känd.
Miljökontoret i Linköping har haft ärendet sen 2009 och nu, efter domen, har de återigen gett Trafikverket i uppdrag att utreda frågan. Nu ska verket undersöka vilka alternativ som finns och vad de olika bulleråtgärderna skulle kosta. Trafikverket har till 1 oktober på sig att svara och först därefter kan bygg- och miljönämnden fatta beslut.
Om de skulle finna att det ska göras några åtgärder mot buller så blir det Trafikverket som får betala. Annelie Hammarström, gruppchef på miljökontoret, sammanfattar ärendet så här.
– Vi var inte tillräckligt tuffa mot Trafikverket, men nu har vi begärt en mer utförlig utredning. De ska utreda fler alternativ, vilka bullerskyddsåtgärder man kan vidta och vad som är ekonomiskt rimligt. Nu ska de även undersöka möjligheterna att komma ner till nivån 55 dBA, säger hon.
Samma fastighetsägare har nu varit två gånger i Mark- och miljödomstolen. Kunde ni ha gjort något annorlunda?
– Vi bedömde att det underlag vi fick från Trafikverket då var tillräckligt. Vi tittade på andra liknande ärenden och liknande domar och tyckte då att det här var rimligt. Så här i efterhand kan vi se att skulle ha presenterat fler alternativa åtgärder.