Allt började med att kommunen ville få bättre ordning vid järnvägsstationen. På cykelparkeringen fanns vrak som stått där i flera år. Efter ett beslut om att införa en tidsgräns för hur länge en cykel får parkeras i cykelställen så krävdes också någon som övervakade det hela.
Uppdraget gick till den kommunala enheten "Råd och stöd" – där ingår verksamheten "Skog och mark".
För Monica du Rietz, Palle Karlsson och Fredrik Glader blev det en lyckträff. Deras uppdrag är att hjälpa människor som försörjs av det allmänna, det kan vara via socialbidrag eller ersättning från Försäkringskassan.
Gemensamt för människorna är att de inte klarar ett vanligt jobb, men de behöver fortfarande sysselsättning.
– De har alla någon form av funktionsvariation, som Monica du Rietz beskriver det.
– Men det är väldigt många av dem som är duktiga praktiskt, säger Palle Karlsson.
Han är handledare och den som leder deltagarnas arbete – men han kallar dem kort och gott arbetskamrater. Eftersom denna grupp inte får konkurrera med företag på den öppna marknaden har de haft lite svårt att hitta sysselsättning. Nästan allt de kan hitta på finns ju redan ett företag som gör.
Därför passar det utmärkt att få sköta cykelparkeringarna.
De åker runt till cirka 60 kommunala cykelställ. Hittar de cyklar som är uppenbart skrot samlas de in. Cyklarna som är hela sätter de en lapp på och vid stationen finns strikta parkeringstider att hålla.
– Den som får sin cykel bortkörd får komma hit och lösa ut den för 200 kronor. Vi har lämnat ut massor av cyklar och faktiskt är det väldigt få som varit arga, berättar Palle Karlsson.
Hittills har de plockat in cirka 1 500 cyklar.
Ett litet bekymmer är att många har svårt att hitta dem på militärens gamla övningsområde invid Lambohovsleden. De finns i ett av de före detta förråden ett stenkast från rondellen vid T1.
Samtidigt som många ägare hämtar sin cykel så är den stora vinsten alla cyklar som blir kvar. Där får Palle Karlsson och hans arbetskamrater gott om arbete, de reparerar och sedan säljs cyklarna på auktion. Pengarna går rakt in i kommunkassan.
– Men vi lägger inga stora summor på delar, det handlar om cykelslang och kanske någon vajer. De som är för dåliga kör vi till skrot, säger han.
Eftersom det hela är ganska nytt så har endast an auktion hållits, men det blir en till framåt hösten.
Monica du Rietz är chef, Palle Karlsson är handledare och Fredrik Glader är arbetsterapeut och deras gemensamma mål är hjälpa människor.
– Vårt uppdrag är att rusta människan och pröva deras arbetsförmåga. Människor behöver finnas i ett sammanhang, men alla är här av sin egen fria vilja. Vi har flera människor som kommit vidare till riktiga jobb efter att ha varit hos oss. Cykelhanteringen är en bra grej för oss, säger Monica du Rietz.
Visserligen blev det många cyklar på en gång i början eftersom ingen städat cykelställen på länge, men det finns ingen risk att arbetet tar slut.
– Linköping är en studentstad och en cykelstad. Det är för dyr frakt att skicka en cykel så väldigt många lämnar den bara på stationen, konstaterar Palle Karlsson.
Vid den första auktionen såldes cirka 140 fungerande cyklar. Utöver detta såldes fem poster med tio defekta cyklar i varje.