Linnea Elvira Eriksson berättar att de gamla rosorna endast blommar en gång om året till skillnad från moderna sorter.
Hovklapper mot kullerstenarna och svalt efterlängtat regn fyller luften i Gamla Linköping. Barn rusar exalterat mellan tuff-tuff-tåg och godisstånd, och genom portarna till kapellet slår doften av rosor ut. Där inne firas rosens dag genom att ställa ut blommor från Friluftsmuséet, bland annat från det lokala klonarkivet - en uppsättning säkerhetskopior av gammaldagsa rossorter.
– De blommar extra tidigt i år på grund av värmen, och har snart blommat färdigt, berättar trädgårdsmästaren Linnea Elvira Eriksson och plockar upp några vissna blad från bordet.
Alla blommor behöver vattnas dagligen, men det är inte bara det som är tidskrävande. Stjälkarna är svartprickiga och klibbiga av bladlusangrepp som eskalerat i värmen, och det är svårt att hinna behandla dem. Trots utmaningarna tycker Linnea det är ett väldigt intressant jobb.
– Vi tar hand om de levande samlingarna i museet, inte de "döda", berättar Linnea och ler.
Tidstypiska hus kunde flyttas till parken, men det var svårare med hela trädgårdar som istället återskapats i efterhand. Linnea och de andra trädgårdsmästarna jobbar tillsammans med volontärer och feriearbetare för att bibehålla visningsträdgårdarna tidsenliga, med bara de växter som fanns på marknaden runt sekelskiftet 1800-1900.
I en av trädgårdarna står feriearbetaren Gustav Alf och hackar i marken kring ett träd.
Jimi Elbacka och Gustav Alf gör sin andra sommarjobbsvecka i Gamla Linköping.
– Kan jag få hjälp här? frågar Gustav och till undsättning kommer kollegan Jimi Elbacka.
Det är en taggbuske som envist klamrar sig fast i jorden där det ska bli en så kallad trädspegel - en cirkel helt rensat från gräs. Tack och lov är det molnigt idag så att det inte är riktigt lika tungjobbat som det kan bli i gassande solljus. Gustav och Jimi tillhör underhållsgruppen, som förutom att rensa ogräs tar hand om sopor, vattnar och klipper häckar.
– Det ger bra arbetslivserfarenhet när en ska söka jobb sedan, säger Gustav.
– Men jag ska inte söka jobb ändå, för jag ska jobba på familjens lantbruk, säger Jimi.
Utanför trädgården passerar en knäpptyst folksamling. De är nämligen alla helt fokuserade på gatuteatern som utspelar sig mitt framför ögonen på dem.
Åhörarna fängslas av Pigan Sofias (spelad av Maja Eriksson) inlevelsefulla berättande.
– Till sist så bidde det så, att det kom en lantmätare till gården, säger pigan Sofia Andersdotter med hög röst och håller upp händerna för att visa hur fel Brita haft om sin tomtgräns för cirka hundra år sedan.
Historien är en del av en dramatisering om Linköpings starka kvinnor där pigan Sofia spelas av Maja Eriksson. Medan Maja byter roll till Jenny Gustavsdotter, tar Valla gårds dräng Thore över för att berätta om stadens handelsbod.
Pigan Sofia (spelad av Maja Eriksson) väcker drängen Thore (spelad av Kalle Knutsson) som just levererat varor till stadens handelsbod.
Thores skådespelare heter i verkligheten Kalle Knutsson och gör nu sin trettonde säsong i Gamla Linköping.
– Jag kommer tillbaka år efter år för att det är en underbar stämning och väldigt varierande arbete, berättar Kalle för Corren när föreställningen är slut.
Kalle har tidigare varit museivärd, och nu som skådespelare har han förutom dräng haft roller som prästson, stationsinspektör och luffare. Engagemanget drivs av att kunna lära sig om historia och medarbetares olika erfarenheter, liksom förmedla det till besökarna.
– Highlights är alltid när en får gestalta något för barn som de aldrig tidigare sett, att få ha luffarskola, berätta om hur tåget kom till Linköping eller slå sitt eget hamparep till exempel.