Leva sockerfri grundades av Charlotte Schön Poulsen och Frida Sandin. Charlotte är ingenjör och läser nu hälsovetenskap med fokus på biomedicinen. Frida är folkhälsovetare och har en utbildning inom holistic addiction medicine (sockerterapeut).
För sex år sedan startade grannarna vid Uvberget i Hjulsbro, Charlotte Schön Poulsen och Frida Sandin, företaget Leva sockerfri. Begreppet sockerberoende är omstritt och har inte något vetenskapligt stöd men det finns många som upplever det som ett hälsoproblem. Sjukvården definierar inte sockerberoende som en diagnos.
Charlotte har en bakgrund som ingenjör och jobbade inom IT i över 20 år, innan hon började som terapeut på företaget. Frida däremot är folkhälsovetare i bakgrunden. Båda utbildade sig inom kostrådgivning och beroendebehandling för att driva verksamheten.
– Många sockerberoende söker sig till vårdens ätstörningsenhet. Vissa får en diagnos, som bulimi eller hetsätning, men de flesta får höra att de varken har bulimi eller hetsätning och att de inte är tillräckligt feta för att erbjudas gastric bypass.
– Den bästa hjälp de kan få är att träffa en dietist som säger att de kan äta lite av varje. Det har de försökt med i alla år, men det har inte funkat, säger Charlotte.
Charlotte upplever inte att hon själv är beroende av socker, men hon mår inte bra av att äta socker på grund av sin IBS-diagnos (Irritable Bowel Syndrome) som innebär en väldigt känslig tarm. Fridas driv kommer från att hon själv upplever att hon är sockerberoende.
– Fridas hjärna blir kidnappad, men min kropp blir kidnappad. Det är samma problem med två olika konsekvenser, säger Charlotte.
I det lilla huset där klienterna bor under behandlingsveckan finns ett pentry och flera sovrum.
De flesta som söker hjälp hos Frida och Charlotte är medelålders kvinnor.
Varför söker fler kvinnor än män hjälp?
– Det finns två accepterade droger: matrelaterade och alkoholrelaterade. Kvinnor stannar kvar i maten, männen byter till alkohol. Det är mer socialt accepterat att dricka som man.
När vi besöker verksamheten har Frida och Charlotte tre kvinnliga klienter som inte vill vara med på bild eller uppge sina namn. En 43-åring, en 47-åring och en 65-åring.
– Jag anser att jag behöver hjälp. Det känns jättejobbigt. Jag vill ha andra bullar i mitt liv – men inte kanelbullar, säger 65-åringen.
De tre kvinnorna är överens om att vården inte har förståelse för problemet. Enligt dem tas inte "sockerberoendet" på allvar i Sverige – i alla fall inte som alkohol och droger.
– De kan bara ge ett piller, men de förstår inte problemet, säger den yngsta deltagaren som fick höra att hon måste opereras på grund av sin vikt. "Det finns ingen chans att du klarar av detta”, sa läkaren till henne.
Mittemot henne sitter en kvinna som fick operation, men den hjälpte inte.
– Det sitter inte i magen – det sitter i hjärnan, säger 47-åringen.
Den dagen vi besöker verksamheten pratar terapeuterna känslor med sina deltagare. Att prata känslor utgör en stor del av behandlingen. "Vi lär dem att handskas med känslor istället för att äta dem", säger Frida Sandin.
Det mest effektiva sättet att behandla ett upplevt sockerberoende är att sluta med sockret helt och hållet, menar Charlotte och Frida. Deltagarna får inte ens äta frukt under avgiftningen.
"Drömmen är att ha ett riktigt behandlingshem, men det är finansieringproblem. Så länge det är privata medel så är drömmen begränsad", säger Charlotte Schön Poulsen.
Har ni haft klienter som har blivit sockerfria?
– Ja, men alla som lyckas gör det inte bara genom att ta avstånd från maten. De ändrar sina liv.
Bim Åkers, som jobbar som dietist både på Region Östergötland och privat, har i över 27 år handskats med olika patienter där "sockerberoende" är en del. Hon håller med terapeuterna och de drabbade till en viss del, men avviker i vissa avseenden.
– Jag vill absolut inte säga att det inte finns sockerberoende, men jag tror att många personer tror sig vara sockerberoende.
– Jag träffar en hel del som säger sig vara sockerberoende och jag önskar att jag kunde ta dem till ett hem, servera dem bra mat vid regelbundna tider, och efter flera veckor fråga hur många av dem känner sig sockerberoende. Jag tror att väldigt många gånger får man suget på grund av att man äter för dåligt med vanlig mat och inte för att man är beroende. Hade man haft kroppen i balans så hade man kunnat skilja på vad som är kroppens begär och vad som är tankens sug.
"Vi har en stenåldersmänniska fortfarande i kroppen. Får man inte mat skriker den efter något som går snabbt ut i blodet", säger Bim Åkers.
Enligt dietisten handlar problematiken om att det saknas en diagnos.
– Det finns ingenting som heter sockerberoende inom sjukvården och det mesta handlar om diagnoser, tyvärr.
Hon funderar också på om synen på "sockerberoende" är en genusfråga.
– Enligt min erfarenhet är det fler män än kvinnor som missbrukar alkohol och narkotika och det är flest kvinnor som har problem med maten. Det finns behandlingshem för dem som har problem med alkohol och narkotika. Det läggs inte liknande resurser på personer som har mat som sin drog. Här borde vi kunna göra mer.