I snart 80 år har de varit ett par. Karl-Gustav och Märta Karlsson kan se tillbaka på ett långt och fint liv tillsammans. Deras bästa relationsråd: att kompromissa.
Allt började med en vevgrammofon. Märtas mamma hade lånat en grammofon av Karl-Gustavs äldre syster, som hon var god vän med. När den skulle lämnas tillbaka fick Märta, 13 år och äldst av tio syskon, gå dit med den.
– Då satt Karl-Gustav där vid köksbordet, och jag tyckte att han var världens sötaste och raraste, berättar hon.
När de ett par år senare började ha sällskap inleddes det hela ganska oskyldigt. Karl-Gustav sparade pengar under veckorna för att kunna bjuda Märta på bio, 85 öre kostade en biljett på främre parkett. Några år senare förlovade de sig, 18 och 21 år gamla.
– Att gå ner på knä och fria ligger inte för Karl-Gustav, säger Märta och berättar att de köpte ringarna tillsammans.
I början av januari firade de sin 72:a bröllopsdag. Två barn har de tillsammans, Kenneth och Solveig. Kenneth bor på bottenplanet i samma byggnad och Solveig bor på samma gata. De har även fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn.
– Vi trodde ju aldrig att vi skulle få se våra barnbarnsbarn växa upp. Men tänk, nu är de tonåringar. Jag är på samma gång förvånad och ödmjuk inför livet. Att vi fortfarande får vara tillsammans och ha hälsan och förståndet i behåll, säger Märta med inlevelse.
Hon är den pratglada av dem, kanske för att Karl-Gustav hör lite sämre. I övrigt verkar de både pigga och vitala. Karl-Gustav berättar att de har mycket att prata om, men är inte alltid överens om vem som har rätt i sak.
– Då tar Märta fram en bok, så som man gjorde förr, innan internet.
Vem brukar ha rätt då?
– Jag tycker att jag brukar ha rätt var och varannan gång, säger Karl-Gustav och sneglar på Märta.
Har ni varit nära att gå skilda vägar någon gång?
– Det var någon period när vi var unga och hetlevrade, då fick vi för oss att det inte var så bra. Ekonomin var inte som den skulle och det var lite tufft. Men det gick över. Sedan har det såklart gått upp och ner, det gör ju förhållanden, säger Märta.
För tio år sedan hade de en tuff period. Då blev Märta rånad och nerslagen av två killar, med en trasig axel och lång rehabilitering som följd.
– I elva månader fick Karl-Gustav lyfta upp mig på morgonen och lägga mig på kvällen, berättar hon.
– Du har skött mig och jag har skött dig, säger Karl-Gustav om den tuffa perioden.
I hemmet har de haft en traditionell uppdelning.
– Karl-Gustav kan inte laga mat, det har han aldrig lärt sig. Den biten har jag skött, säger Märta.
Att de i dag är så pass pigga menar de beror på att de alltid har rört på sig. Varje dag har de gått på promenad ihop, även om det har ösregnat. De har också hittat på mycket tillsammans, vilket de menar är viktigt för relationen. Det, och att lita på varandra. Aldrig att de varit otrogna.
– Karl-Gustav alltid har varit den enda för mig, och det är han än idag, säger Märta och blir blank i ögonen.
– Jag har inget att ångra, vi har haft det trevligt och bra tillsammans säger Karl-Gustav med ett leende.