Ett av många övergivna barn i början av 90-talet.
Efter revolutionen år 1989 började omvärlden förstå hur illa det var i Rumänien, särskilt för barn som blev övergivna och led på barnhem. På de statliga institutionerna fanns det grupper som inte behandlades som människor. Intresset för kommunistregimernas fall i Europa och engagemanget i Elimförsamlingen i Örtomta ledde till att Lars Gustavsson tillsammans med andra från Askeby åkte till Rumänien november 1990.
Lars fick då se med egna ögon hur hemskt det var på de olika institutionerna. Samma år när deras barn var jullediga anordnade Lars och Barbro en resa till Rumänien. Det var ca 25 personer som åkte från församlingen. De fick träffa barn och även äldre på institutionerna.
– Vi blev slagna, fullständigt knockout när vi såg dessa förhållanden, säger Barbro.
De dåliga förhållandena motiverade de engagerade att ordna resor från Askeby utanför Linköping till Marghita i Rumänien. Tanken var att ha med sig det som fattades där. Så småningom hittade de personer att samarbeta med i Marghita.
– Vi åkte en minibuss med människor och släpkärra med massa grejer. Den där julen var det frukt, godis, torrvaror, kläder och leksaker, säger Barbro.
– Och choklad från Cloetta, tillägger Lars.
Företag och butiker skänkte varor som togs med till Marghita.
De första fem åren åkte paret Gustavsson fram och tillbaka till Rumänien. Det gick perioder då den ena var i Sverige och den andra i Rumänien tills de 1995 bestämde sig att bosätta sig där. De flyttade tillsammans med sina tonåriga barn som senare flyttade tillbaka till Sverige. Barbro och Lars har fortsatt att jobba även nu som pensionärer.
Många tiggare i Sverige är romer från Rumänien. När jag frågar paret om de har stött på folk som har varit i Sverige säger de att de inte har träffat någon som har tiggt i Sverige.
– Vi lever i den kanske naiva inställningen att det vi har gjort här har räddat många från att behöva åka, säger Lars.
– Vi vet att vi har räddat många unga tjejer från att hamna i prostitution i Europa, kompletterar Barbro.
Corona har inte gjort saker lättare för folket där. Fabriker stängdes och många romer som åker och dagsjobbar drabbades hårt. Nu har antalet coronafall ökat igen och vissa verksamheter har fått stänga. Det var ingen skola i ett halvt år och i dagsläget är det onlineundervisning. För många barn är det problematiskt då de saknar datorer och bra internet. I de bästa fall har de en mobil, men det hjälper inte, säger Lars.
I skolans frånvaro har FCE (rumänsk hjälporganisation som EFI samarbetar med) haft After School- verksamheten öppet och där får barnen hjälp med skolarbetet.
Barbro med några av ungdomarna i FCEs Dagcenter.
Dessutom drivs det ett stödboende för ungdomar som inte klarar sig själva, ett familjehem med barn och ungdomar och en second hand-butik som säljer svenskt retro som skänks från EFI Second Hand i Värnamo. Butiken ingår i ett integrationsprojekt och betyder arbetstillfällen och hjälp för de anställda romerna och deras familjer.
Just nu väljer Lars och Barbro att jobba hemifrån på grund av deras ålder. De har telefonkonferenser varje morgon och det mesta går att sköta på distans.
– Det är väldigt tråkigt att inte träffa människor, men vi är tacksamma att vi inte är drabbade, säger paret.
Varför gör ni detta?
– Det är väldigt meningsfullt. Det har kostat på bekvämligheten, men det ger tillbaka när man ser förvandlade människoliv. Sedan har vi fått väldigt många vänner.