Salen Athenarum på Linköpings universitet är full av välutbildade människor från olika länder som deltar i projektet ”korta vägen”. De önskar bara en sak. En chans. Samtliga söker naturligtvis ett jobb, men under tiden som de har bott i Sverige har de förstått att det här med jobbet kommer att bli svårt. Därför står en praktikplats, där de kan visa vad de kan och vad de går för, högst på deras realistiska önskemålslista.
– Jag läser hela tiden om att det saknas läkare och att hyrläkare kostar samhället många miljoner. Jag utbildade mig för att jobba som läkare och kan flytande tre språk. Men i Linköping blev jag erbjuden praktik som undersköterska. Under en vecka. Varför gör ett land som saknar läkare så mot oss? undrar Ahmad Alnish, barnläkare från Syrien som har studerat medicin i Ukraina.
Under de nästan två år som Ahmad Alnish har bott i Sverige har han läst både svenska för invandrare, SFI, och andra språkkurser på högre nivå. Hans läkarkollegor som vid flykten från Syrien valde Tyskland har, vid det här laget allihop fått riktiga läkarjobb.
Hossam Alkhori är programmerare och it-ingenjör. I Syrien har han jobbat på ett företag vars kunder var bland andra europeiska företag. Han har framgångsrikt läst svenska på gymnasienivå och pluggat alla möjliga kurser i no-ämnen för att fördjupa sina språkkunskaper inom no-området. Han söker jobb varje dag. Hittills har han blivit kallad till två intervjuer.
– Programmerare i hela världen använder samma språk. Att säga att man måste prata bra svenska ser jag som ett hån med tanke på att många it-företag importerar ingenjörer från alla möjliga länder som inte kan ett enda ord på svenska, säger Hossam Alkhori.
Han vill inte ge upp men oroar sig för egna kunskaper. Programmerare och it-ingenjörer måste hålla sig uppdaterade ständigt annars stagnerar de men Hossam Alkhori får ingen chans för något sådant.
– En praktikplats på ett företag skulle hjälpa mig både att visa vad jag kan men också för att fånga upp de nya trenderna. Jag tror att företaget skulle också kunna dra nytta av mitt arbete, säger Hossam Alkhori.
Eiman Ali är kemist och geofysiker från Sudan. Hela hennes universitetsutbildning var på engelska. Hon ser många företag i Östergötland som behöver hennes kompetens. Men den enda praktikplatsen hon fick var som matte- och no-lärare på mellanstadiet på en grundskola i Norrköping.
– Det var när jag läste SFI och det var rätt svårt eftersom eleverna inte kunde förstå allt på grund av mitt uttal. Och de är också alla inställda på att matte är svårt, säger Eiman Ali.
Hon har inte tappat hoppet. För henne är det allra viktigaste nu att få en praktikplats. En passande sådan. Som kemist eller geofysiker. I Sudan fick kvinnor, trots sin utbildning, inte jobba med geofysik. Det vore synd om det blir samma i Sverige, att hon inte får jobba som geofysiker för att hon är invandare, menar Eiman Ali, men hon har en plan B.
– Sverige behöver många lärare. Jag trivdes bra i svenska klasser även om det var lite svårt och jag ska omskola mig till lärare, säger hon.
I projektet ”korta vägen” deltar ett 20-tal akademiker som redan har läst svenska en tid. Syftet är att förkorta deras väg till jobb.
– De är kompetenta och välutbildade människor som utan egen förskyllan har hamnat i en svår situation. Vi vet att det finns folk som har bott i många år här men att många av dem aldrig har fått jobb inom sitt yrke. De här människorna har utbildning som har kostat miljoner i deras hemländer, men allt står och faller med praktikplats, säger Eva Kätting, huvudansvarig lärare på LiU för ”korta vägen”.