Tove Jomer, Sweco, tar jordprov med spade. Senare ska även borrprover tas för att se hur djupt föroreningarna spridit sig.
Med varsin spade arbetar sig Tove Jomer och Therese Kronstrand från Sweco igenom fältet. Jordprover stoppas i plastpåsar för att skickas på analys.
Det de undersöker är PFAS, gruppen av kemikalier som på senare år seglat upp som ett av våra stora miljöproblem.
Sedan 1995 har räddningstjänsten övat här på Djurgården, granne med Lambohov och Tinnerö naturreservat, och innan dess var militären här. Marken är förorenad av framför allt brandskummet som använts vid släckövningar.
Brandövningsplatsen har undersökts tidigare och höga halter av PFAS har konstaterats. Nu gör Sweco en grundligare undersökning.
– Först ska vi avgränsa hur stort det förorenade området är. Senare ska vi borra för att se hur djupt PFAS har spridit sig. Vi gör också en enklare hydrogeologisk utredning för att bedöma hur spridningen av föroreningar ska kunna minimeras, berättar Tove Jomer, som är projektledare.
Ett stycke bort, utanför det förorenade området, ska snart den första etappen av bostäder på Djurgården byggas. Men även här, vid brandövningsplatsen, ska det enligt översiktsplanen byggas bostäder på sikt. Undersökningarna som görs nu är en förberedelse inför den PFAS-sanering som måste göras.
"Vi använder nästan inget brandskum alls nuförtiden", berättar Ulf Lago, förbundsdirektör på RTÖG.
Vad än Sweco kommer fram till i sina undersökningar lär det dröja några år innan området kan saneras. Räddningstjänsten Östergötland (RTÖG) använder fortfarande området och kommer att göra det tills den nya, planerade brandövningsplatsen i Norsholm står klar.
– Men vi använder inte brandskum längre. Det har vi inte gjort på Djurgården sedan 2010 och vi använder det väldigt sällan över huvud taget. Det är bara vid bränder i vissa vätskor, som bensin eller etanol, som det kan behövas, säger Ulf Lago, förbundsdirektör på RTÖG.
Therese Kronstrand och Tove Jomer, Sweco, tar prover på fältet vid brandövningsplatsen. Marken är indelad i rutor på 20 x 20 meter.
Vad är då PFAS? Förkortningen betyder poly- och perfluorerade alkylsubstanser och är ett samlingsnamn för cirka 5 000 kemikalier. Många av dem har använts sedan 1950-talet. Mest känt av ämnena är PFOS (med O), som anses farligast och är förbjudet att använda sedan 2008.
PFAS är vatten-, smuts- och fettavvisande och finns i ett stort antal produkter. Det rör sig om allt från stekpannor till pizzakartonger, kläder, soffor och skidvalla.
På senare år har PFAS-ämnenas hälsoskadliga inverkan blivit alltmer klarlagd. PFAS kan bland annat försvaga immunförsvaret och misstänks ge ökad risk för en rad cancerformer. De kallas för evighetskemikalier eftersom naturen inte kan bryta ner dem och de förs över från mor till barn via bröstmjölken.
Den största källan till PFAS-föroreningar är brandskum. I Kallinge var det skum från flygflottiljens övningar som läckte ner till grundvattnet och ledde till skyhöga PFAS-värden i dricksvattnet. I förra veckan dömdes kommunens vattenbolag att betala skadestånd till de drabbade invånarna.
Livsmedelsverkets så kallade åtgärdsgräns för hur mycket PFAS det får finnas i dricksvatten ligger på 90 nanogram per liter. I Kallinge uppmättes halter på över 10 000 ng/liter.
I Linköping behöver invånarna inte vara oroliga för dricksvattnet, enligt Anna Lövsén, affärsområdeschef för vatten och avlopp på Tekniska verken.
– I Linköping använder vi ytvatten från Stångån och Motala ström. Det är strömmande vatten med stor omsättning. Vi har heller inga stora, kända utsläppskällor som påverkar våra intag, säger hon.
PFAS från brandövningsplatsen på Djurgården kan troligtvis spridas med ytvatten till Smedstadsbäcken och vidare till Tinnerbäcken och Stångån. Men de föroreningarna når inte Tekniska verkens vattenintag, eftersom det ligger en bit uppströms.
"Linköpingsborna behöver inte vara oroliga för höga PFAS-halter i dricksvattnet", säger Anna Lövsén på Tekniska verken.
PFAS-halten i Linköpings dricksvatten ligger under 5 ng/liter, enligt Tekniska verkens mätningar. Långt under gränsvärdet på 90, alltså. Men Livsmedelsverket håller på att se över gränsvärdet och en rejäl sänkning är att vänta. Detta sedan den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, kraftigt sänkt gränsen för totalt PFAS-intag från vatten, mat och andra källor.
Enligt Naturskyddsföreningen skulle gränsen för PFAS i dricksvatten behöva sänkas från 90 till 0,75 ng/liter, om man ska följa Efsas nya krav. Skulle gränsen sättas så lågt krävs rening av dricksvattnet i Linköping. Experiment med PFAS-rening och forskning på olika PFAS-filter pågår på flera håll.
– Det skulle också kräva noggrannare analysmetoder för att mäta så låga halter, konstaterar Anna Lövsén.