Avskilt. Gammalt. Vackra omgivningar. Utvecklingsmöjligheter. Känsla. Mycket, mycket känsla.
De hade letat hus i flera år, Denise och Simon Granat, när de fick nys om att det lilla torpet i Rösätter, Nykil, skulle säljas. På en slingrig och kuperad grusväg, omgiven av steniga hagmarker, tog de sig dit för en titt i mars 2019.
Ett litet hemman med ett torp på blott 60–65 kvadratmeter. Med läckande tak, flagnande färg, oisolerade väggar och massor att renovera . . . men med ett underskönt läge och charm i överflöd.
– Vi tror att de som först bodde här arbetade på en större gård i närheten men hade lite djur och hade lintillverkning. Vi har hittat en del redskap som tyder på det, säger Denise. Det finns en ladugård intill som nog tillhörde torpet förr i tiden.
Vad var era första intryck?
– Oj, här är det mycket att göra, säger Denise.
– Det luktar konstigt. Instängt, säger Simon.
Samtidigt såg de potentialen. Huset kan byggas ut om familjen växer. Gårdshuset kan göras om till festlokal och gäststuga. Här finns plats att odla massor av egna grönsaker.
De är inte urtypen för självförsörjande gröna-vågare direkt, Denise och Simon. Hon är kommunikatör på Liu och han systemtekniker och elektriker i botten, praktiskt nog. Köper man ett hus som detta är alla bekanta med hantverkstalanger som man kan uppbringa guld värda.
För så är det med Denise och Simon. De gör i princip allt själva. Utan tidigare erfarenhet.
– Youtube har blivit min bästa vän, säger Simon. Allt finns där. Allt.
Efter första besöket i mars förra året åkte de tillbaka i april, kände återigen att det här var rätt och slängde in ett bud på 800 000. Pang så var torpet deras. I juli samma år flyttade de in i det lilla torpet som under många decennier fungerat som sommarstuga.
Här visade sig mössen regera, så snabbt utökades familjen med den suveräna råttfångaren Bodil. Och tänk när ett par kompisar var på besök det började spöregna och samtidigt droppa i sovrummet. Taket läckte.
Vad tyckte era bekanta om husaffären?
– Att vi var skvatt galna. Att här var så mycket att göra och att det var för litet. Just nu känner vi inte behov av så himla mycket mer yta, men det kan ju komma att ändra sig, säger de.
Steg ett var att fixa bra uppkoppling och tilläggsisolera större delen av huset. De började med övervåningen och rev "kattvindarna" för att få mer yta. I sovrummet höjdes också taket. Golven slipades ned rejält och behandlades med vitpigmenterad hårdvaxolja. Sovrummet har nu "planerade" glipor mellan plankorna som ger ett läckert golvljus från nedervåningen när braskaminen är tänd.
Nu finns det förutom sovrummet ett kombinerat gästrum och hobbyrum på torpets övervåning. Simon spelar gitarr och ska snart börja göra egna fiskedrag. Denise pysslar och målar.
På nedervåningen har vardagsrummet också isolerats, fått ny el och målade gipsväggar, nya fönsterfoder och slipat golv. Kvar är köket och badrummet, men de funkar, så inget hetsar.
Mysfaktorn är skyhög i det här lilla torpet, det är varmt, ombonat och finns mycket att fästa blicken på.
– Vi var helt nollställda när vi började. Vi kunde ingenting. Men det är väldigt kul nu, när vi gör allt det här tillsammans.
Och saker att göra lär de aldrig lida brist på.
– Det och närheten till naturen gillar jag mest, säger Simon.
– Jag älskar tystnaden och lugnet. Att dra på sig snickarbyxorna och gå ut i trädgården och jobba, det är frihet, säger Denise.
Vardagsrummet är fullt av plantor i olika storlekar och odlingsbäddarna i trädgården väntar på potatis, majs, morötter och rädisor, gurka, squash, pumpa, tomater . . .
– Det vore kul att bli lite självförsörjande. Det här är vårt första odlingssäsong.
Framtidsplanerna är många. Att få hit Denises islandssto som står på en gård en bit bort. Att renovera gårdshuset så att kompisar lätt kan sova över. Att riva dasset och bygga en bastu istället.
– Men det mest akuta är att byta läkten och pannorna på torpets tak. Det blir i sommar, säger Simon.
Paret är från Småland och kom till Linköping när Denise skulle plugga. De blev förtjusta i Östergötland och har bott i Norrköping, Åtvidaberg och Linköping.
Småland brukar kallas för stenmurarnas rike, med alla sina stenhagar och stenmurar. Exakt som Rösätters omgivningar.
Så kom det sig att Denise och Simon fann ett eget litet Småland. I Östergötland. Bättre kan det knappast bli.
– Det här är vår dröm. Vi är så glada att vi hittade det.