"Jag var nervös, men jag hade ett tydligt mål och jag kämpade mycket", säger Mozan om hur det kändes för henne att börja gå i skolan i Sverige.
Framför Världens Mammors lokaler i Skäggetorp sitter Ruyweyda Hassan och Mozan Ahmed. Det är mycket som skiljer Ruyweyda och Mozan, men de delar en känsla av frustration. De är ett levande exempel på att det finns ett glapp i skolsystemet som gör det svårt för unga att gå vidare till högre studier, oavsett skolbakgrund och motivationsnivå.
Mozan Ahmed är född i Sudan och kom till Sverige för knappt två år sedan. När hon började i svensk skola möttes hon av tuffa utmaningar utan specialanpassad hjälp.
– Även om jag hade studerat svenska hemma i ett halvår innan jag började var det svårt att hänga med resten av klassen. Lärarna behandlade mig som om jag var född här. Jag fick ingen individuell hjälp för att hinna ikapp de andra. Det var också mycket utöver språket som skilde sig från mina tidigare erfarenheter, exempelvis att majoriteten av undervisningen sker digitalt, säger Mozan.
Ruyweyda Hassan är född och uppvuxen i Kenya till somaliska föräldrar. Hon började skolgången först vid nio års ålder på grund av ekonomiska hinder. Hon kom till Linköping i juni år 2017.
Ruyweyda Hassan är född och uppvuxen i Kenya. Hon började skolan först när hon var nio år. Skoldagarna var långa och tuffa. Trots det kunde hon knappt läsa eller skriva när hon kom till Sverige.
– I början var jag inte motiverad till att studera men för ett år sedan ungefär hittade jag min glöd. Jag vill göra min mamma stolt och vara en förebild för mina syskon. Men trots att jag fann motivation var det svårt att få stöd, speciellt inom skolan. Majoriteten av hjälpen kom från andra håll som biblioteket, Röda korset och här på Världens ungdomar, säger Ruyweyda.
En av de som hjälpt Ruyweyda är Sira Jokinen. Hon är verksamhetsledare för den ideella organisationen Världens Mammor och Världens Ungdomar. När Sira kommer in i rummet kramar hon om tjejerna och peppar dem inför intervjun.
Världens ungdomar startades av Sira Jokinen. Den är en rörelse som försöker skapa förändring inom frågorna om integration och trygghet.
Enligt Ruywayda är det ett stort problem att ordinarie lärare sällan förstår de utmaningar unga med invandrarbakgrund möter.
– När jag sa något och lärarna inte förstod skämdes jag väldigt mycket. De som jobbar som resurs eller elevassistent förstår oss med invandrarbakgrund mer, säger hon.
Ruwayda har precis avslutat grundskolan och ska till hösten börja gymnasiet. Hon tror att kan klara av gymnasiet, men kanske inte det programmet hon egentligen vill.
– Sedan jag var liten har min dröm varit att jobba som arkitekt. Där jag växte upp fanns det inga hus som här i Sverige. Allt var osäkert byggt, vilket jag ville förändra. Men jag vågar inte längre hoppas att min dröm blir sann. Realistiskt sett vet jag vet inte vad jag kommer att jobba med i framtiden. Jag vill hest inte tänka på det utan bara ta en dag i taget, säger Ruwayda.
För Ruyweyda skulle det en mardröm att behöva gå på SFI. "Jag vill inte gå i skolan med de som är lika gamla som mina förälldrar", säger hon.
Enligt Ruwayda känns vägen till högre studier längre via SFI.
– Jag själv har inte gått SFI, men många av mina vänner har. De känner att de har tappat skolmotivationen av att gå där. På SFI får man bara lära sig grammatik och ord men inte att prata, säger hon.
Själv upplevde Ruweyda att hennes svenska blev mycket bättre när hon fick vänner utanför sitt språk och därmed behövde kommunicera på svenska. En av hennes vänner som hon behöver prata svenska med är Mozan.
Mozan och Ruyweyda har lärt känna varandra genom Världens Ungdomar. De gick ledarutbildning och har fått timanställning som ungdomskommunikatör respektive ungdomsledare. Deras främsta uppgift är att arrangera aktiviteter till andra ungdomar.
Mozan har en annan skolbakgrund än Ruwayda. Hon hann gå upp till ett år på gymnasiet innan hon flydde med sin familj. I november år 2021 kom hon till Sverige. Mozan har alltid varit skolmotiverad och presterat bra, men det verkar inte räcka.
– I slutet av nionde klass fick jag godkänt på alla nationella prov förutom i svenska. Jag bad om att få gå ett extra år för att hinna få de kunskaper jag behövde, men det fick jag inte. Jag gick på sommarskola, men lärarna där var inte kompetenta, säger Mozan.
När sommaren var slut fick Mozan istället börja på introduktionskurs, en kurs man går innan man kan börja på gymnasiet.
– Jag är orolig över att inte hinna börja gymnasiet i tid. Jag blev tillsagd att jag måste vänta flera år vilket gör mig både ledsen och arg. Jag vill gå vidare och gå långt. Mitt mål är att jobba som apotekare eller barnläkare. Såklart finns det omotiverade elever men det känns som att alla dras över en kam – att man oftast har ganska låga förväntningar på oss, säger Mozan.
Mozan har alltid varit bland de bästa i klassen i hemlandet. I Sverige blir det svårt att hålla samma nivå på grund av språket. Detta gör henne besviken.
– På komvux är det mer individuellt arbete och det är svårt att få hjälpen som behövs för att klara kurserna. Jag önskar att det fanns fler examinationstillfällen på introduktionskursen så jag kan bevisa att jag är redo. Jag vill inte fastna här, säger Mozan.