Vår stad
En av Linköpings dåtida mest framgångsrika byggmästare var Carl Johan Nylander. Han erhöll 1877 ett riktigt statusuppdrag, ansvaret för att uppföra det nuvarande domkyrkotornet.
Nylander behövde då nyanställa personal. För att ge några av dessa tak över huvudet lät Nylander i slutet av 1870- talet på ofri grund uppföra några byggnader i nordligaste spetsen av Magstratshagen. Där, på behörigt avstånd från stadens centrala delar, uppförde han även en smedja. Byggnaderna kom att kallas för Backaberg och ligger idag invid Lasarettsgatan.
1877 flyttade såväl smidesmästaren J P Lindblad som snickarmästaren J P Carlsson in på Backaberg. Omsättningen på hyresgäster var under de följande åren betydande.
Hösten 1884 flyttade den nyanställde snickaren August Haraldsson med familj in på Backaberg. En av hans första arbetsuppgifter var att delta i färdigställandet av domkyrkotornet.
Haraldsson stannade i Nylanders tjänst till dess han, enligt en formulering i Corren, vid sekelskiftet startade en egen verksamhet. Det bekräftas i den då gällande husförhörslängden där hans titel arbetare är överstruken och ersatt med byggmästare.
Nylander ägde Backaberg fram till sin bortgång våren 1908. Haraldsson köpte därefter byggnaderna av dödsboet.
Byggmästare Haraldsson fick många uppdrag bland annat av kronan. Stoltast var han dock över att kontinuerligt få utföra arbeten på Linköpings domkyrka. År 1926 gav domkyrkostyrelsen Haraldsson hederstiteln domkyrkobyggmästare.
I augusti 1937 avled August Haraldsson. Våren 1949 köpte Linköpings stad Backabergs samtliga byggnader av Haraldssons dödsbo för 10 000 kronor, marken ägde staden redan.
Backaberg var bebott till 1988. Då var el bostadens enda modernitet. Övriga bekvämligheter hyresgästerna hade tillgång till var ett utedass och vatten i en brunn på tomten.
Det har antagits att Backaberg uppfördes i slutet av 1880-talet. Mycket talar dock för att byggnaden stod inflyttningsklar redan 1877. Om så inte är fallet måste Nylanders anställda flyttat in en då nyuppförd byggnad som revs innan 1898-1900 års stadskarta gick i tryck.
Efter kommunens övertagande förföll byggnaderna och var länge rivningshotade. Byggnaderna köptes emellertid för något år sedan av Kulturfastigheter AB, som nu genomför en pietetsfull upprustning.