Bärgningen vid olycka nummer tre tog totalt runt åtta timmar – först i stekande sol, sedan i hällregn. "Vi gör så klart allt för att få igång trafiken så fort som möjligt. Det är grundmålet", säger Kenth.
Klockan har precis tickat förbi lunchtid när vi parkerar vår lilla, vita bil vid RAA Bärgnings garage i Tallboda. Det ser nästan komiskt ut där den står intill en stor, röd tungbärgare.
Vid ett bord i garaget sitter Kenth Ekström och Glenn Löwén och väntar på att deras kollegor ska komma med mat; pizzor och kebabtallrikar.
– De skulle bara åka och hämta men har varit borta ett bra tag nu, säger Kenth och tittar ut mot vägen.
De ser ändå avslappnade ut där de sitter.
Annars har de senaste veckorna varit allt annat än lugna. Både Kenth och Glenn var på plats och jobbade vid alla de tre lastbilsolyckorna på E4 i höjd med Linköping.
Senast behövde de inte åka långt. Den olyckan inträffade bara några kilometers bilväg från garaget där vi nu sitter. Därmed inte sagt att det var lätt att ta sig dit.
– Räddningstjänsten stängde båda körfälten i södergående riktning och ett i norrgående. Då påverkas trafiken snabbt och även om vi får larmet från polisen eller SOS väldigt fort så är det köer när vi kommer. Det är en brottningsmatch att ta sig fram, säger Kenth Ekström och fortsätter:
– Vi har ju inga blåljus och kan inte påkalla fri väg utan får försöka ta oss fram så gott det går, ofta i vägrenen.
Just den här gången tilläts de köra mot färdriktningen.
– Vid sådana här olyckor har vi oftast kontakt med polisen och de talade om att vi kunde gå på motorvägen baklänges. Det var ju ändå avstängt. Så att ta sig fram kan ta tid, men på något sätt måste vi ju dit, säger Glenn Löwén.
Väl på plats är det sedan så mycket mer än själva bärgningen som står på "att göra-listan".
Först och främst ska läget stämmas av med räddningsledare och polis så att deras respektive arbete på olycksplatsen är fullbordat eller under kontroll. När de har gett klartecken görs en planering tillsammans med Trafikverket. Då bestäms om och hur vägen ska stängas av och man gör en prognos för hur lång tid arbetet kommer att ta.
Ibland, som vid den här senaste olyckan, blir första uppgiften att bara fösa undan fordonet så att bilar kan passera och de milslånga köerna tömmas. Därefter är det dags för nästa steg – det som brukar ta allra längst tid i samband med bärgningar av lastbilsekipage:
Godshanteringen.
För det första måste godset ofta lossas för att det över huvud taget ska vara möjligt att få lastbil och släp på hjulen igen och dra upp dem från diket. För det andra ska det restvärdesräddas.
– Oavsett om det är krockat eller skadat så är det någon som äger grejerna och de vill inte att det ska bli ännu mer skadat, förklarar Kenth.
– Både fordon och gods är ju fortfarande värt en viss peng och då vill de att vi ska rädda så mycket som går att rädda. Även om allt ser ut som skrot för en själv så kanske det inte gör det i någon annans ögon, fortsätter Glenn.
De berättar att lastbilen i den första av de tre E4-olyckorna var lastad med vitvaror som inte behövde lossas för att kunna genomföra bärgningen. Vid de andra två tillfällena var godset tyngre och fick plockas ut.
När det gäller godshantering har både Glenn och Kenth, som jobbat med bärgning sedan 1997 respektive 2011, varit med om klart värre.
Vid den första olyckan fick RAA Bärgning, förutom fordonen, även ta hand om den förolyckade hästen. "Vi försökte göra det så snyggt som möjligt och täckte över den så gott det gick", berättar Kenth.
För några år sedan fick de exempelvis ta hand om en lastbil full med ölburkar.
– Vi bar platta för platta upp ur diket och handplockade 62 406 ölburkar den natten, berättar Kenth.
– Ibland ringer man in en extra resurs, till exempel en kranbil, och lyfter av godset. Men när det inte går får man springa där med burkarna upp ur diket. Och inte en öl får man dricka. Det är riktigt illa, haha.
När godset är lossat handlar det om att få lastbil och släp på rätt köl och rullbara så att de kan transporteras därifrån.
Vart färden sedan går är olika från olycka till olycka. Om polisen misstänker att något inte har stått eller gått rätt till tar de fordonen i beslag. Annars är det direkt till verkstad eller uppställningsplats som gäller.
– Tittar man på de tre senaste olyckorna tog polisen två lastbilar i beslag för utredning. Den tredje ska till verkstad. Sedan får försäkringsbolaget besikta och avgöra om det ska repareras eller skrotas, förklarar Glenn.
Men en bärgares arbete i samband med större olyckor som dessa slutar inte där.
Väl tillbaka i garaget kontrolleras bärgningsbilarna noga så att de är hela och rena och redo för nya uppdrag. Sedan väntar pappersarbete och kontakt med kunder och försäkringsbolag.
– Det är mycket som ska redas ut innan vi i slutändan kan få betalt. Det är en jättedjungel, berättar Glenn.
– Någon äger lastbilen, någon släpet och någon godset. Att reda ut det hamnar på vårt bord. Så det är inte bara att sätta sig i bärgningsbilen och köra på. Det här jobbet innehåller mycket mer än folk ser, fyller Kenth i.
Trots att det är en tuff bransch, både ekonomiskt och fysiskt, gillar de sitt jobb. Däremot vädjar de till folk att bete sig bättre på olycksplatser.
– I var och varannan bil som åker förbi är det någon som filmar, trots att det nu är lag på att man inte får göra det. Vi har vant oss, men inblandade och deras anhöriga kanske inte tycker att det är så roligt att ofrivilligt vara med på film och bilder, säger Kenth.
Bärgarjobbet är tufft, både fysiskt och ekonominskt. Coronapandemin har slagit hårt. "Minskar trafiken, som den gjorde, så minskar antalet olyckor ganska mycket och då får vi mindre att göra", säger Glenn.
Största problemet är ändå den alltför höga hastighet många håller förbi olycksplatser där bärgningsarbete pågår.
– Vid senaste olyckan var det delvis öppet i motsatt riktning. Trots att vi jobbade precis intill var det flera som nästan provocerade hastighetsmässigt och körde långt över fartgränsen, säger Glenn och skakar på huvudet.
– Ändå har de här tre lastbilsolyckorna varit humana eftersom vägen där vi jobbade var avstängd. Men så länge det är öppet blir det obehagligt. Trafikverket vill ju oftast försöka ha vägarna öppna för att undvika köer, och det förstår man, men för oss som jobbar blir det en otrygg situation.
Utanför garaget stannar en röd pickup till. Ur kliver Kenths och Glenns kollegor, med händerna fulla av pizza- och kebabkartonger. Lunchen är äntligen här.
Vi rundar av intervjun, men innan vi skiljs åt säger Kenth:
– Det som ändå har varit skönt med de här olyckorna, även om de varit väldigt allvarliga, är att ingen har blivit allvarligt skadad eller omkommit, förutom en häst. Det är så klart tråkigt nog, men det är skönt att inte tvingas ta hand om döda människor.