Nedskjutningen krävde åtta liv och händelsen är mytomspunnen. I en ny bok redovisar överstelöjtnant Christer Lokind helt nya uppgifter. I går talade han i samband med releasen av boken "DC-3:an Kalla krigets hemlighet", på Flygvapenmuseum. Enligt Lokind var målet att fånga upp signaler från en radarstation i Liepaja i dåvarande Sovjetrepubliken Lettland. Signalspaningsplanet gjorde flera betydande avvikelser – så kallade taggar – och kom långt in i sovjetiskt luftrum.
– Det gjordes två anflygningar mot den sovjetiska radarstationen och efter den andra lyfte sovetiskt jaktflyg.
Cirka 40 minuter senare nådde den sovjetiske Mig-15-pilotenOsinskij DC-3:an. Christer Lokind konstaterar att det svenska planets djärva avvikelser i Sovjetiskt luftrum knappast är de enda.
– Det här är den signalspaningsflygning som blivit mest känd, men det här var sannolikt bara en av många flera.
Han är kritisk till hur dåligt svensk radar täckte Östersjön. Och han tror att den andra taggen kan ha utlöst attacken. Det var ett spänt läge. Det hade nyligen visat sig att amerikaner och britter gäckat sovjetisk radar och provflugit anfallsvägar långt in i Sovjetunionen. De flög ymnigt över Östersjön.
– Det är intressant hur mycket DC-3:ans andra avvikelse påverkade Sovjets beslut att starta jaktflyget, säger Lokind.
Att Sverige var så aktivt i Sovjets luftrum, hur påverkar bilden av svensk försvarspolitik?
– Det här är uppgifter som upplyser vår historia. Jag går inte i polemik. Det här kan möjligen bara uppröra andra som forskar kring Kalla kriget.
Finns det något mer att upptäcka nu?
– Säkert. Men inte så mycket. Den ryska beslutsgången skulle vara intressant att titta mer på. Och så är ju fyra av besättningsmännen ännu inte funna.
013-28 02 57
ulrik.svedin@corren.se