Nyligen befann sig kompisarna uppe i fjällen. Det blev premiär och första tältningen utanför Östergötland.
Året är 2013 och Helen Rosquist, som älskar att vandra och vara ute i naturen, är med om en olycka och skadar knät. Skadan leder till att hon nu inte kan ägna sig åt sitt stora intresse, vandring. Men att vara ute i naturen känner hon att hon behöver, hon startar en grupp och ger sig själv en utmaning att sova ute en natt i månaden för att se om hon klarar varje årstid.
Sagt och gjort, Helen klarar utmaningen och har på vägen lyckats motivera fler kvinnor till att sova ute i naturen. Men det är först nu, efter elva år, som gruppen har fått som störst spridning. På bara kort tid har gruppen vuxit från 4 000 medlemmar till 13 000. Två av medlemmarna är Linköpingsvännerna Isabella Uddin och Tilde Eriksson. Med olika mycket erfarenheter för friluftslivet i bagaget gav de sig ut i ett kallt och mörk januari för att sova sin första natt utomhus.
– Vi var oroliga över hur det skulle gå att sova ute i den kylan så första natten sov vi i Tildes mammas trädgård, och i februari sov vi i min mammas trädgård, säger Isabelle och skrattar.
Tjejerna stötte av en slump på gruppen på Facebook och beslöt sig för att testa. Efter pandemin beskriver Tilde och Isabelle att behovet av att komma ut har blivit större. När de hittade gruppen blev de peppade att pröva och insåg snabbt att måendet blivit bättre.
I vintras höll sig tjejerna till sina föräldrars trädgårdar, men nu i vinter hoppas Tilde att de ska våga ge sig ut mer.
– Jag har märkt, sedan vi började med detta, hur bra man mår efter och bara allmänt. Det känns som att sova ute är en första dominobricka för att må bra. En bonuseffekt är att det också är roligt att komma ut och se nya platser och det är kul att man vågar ta sig ut mer nu, säger Tilde.
Att man ska våga ta sig ut ensam i naturen som kvinna, är något grundaren Helen Rosquist kämpar för.
– Man får inte lov att vara rädd som kvinna, även fast man är det. I den här gruppen får man lov att ta upp vad som helst och det fina är att alla verkligen stöttar varandra. Jag är supernoga med att vi bara är kvinnor i gruppen så att alla känner sig säkra, det kanske är någon som inte vill att ens expartner ska veta var man är, att man sover ute och var man då sover till exempel, förklarar Helen.
"Jag är inte så rädd när vi tältar men man vill ju hålla lite koll om det är någon som tältar i närheten", säger Isabelle.
Hittills beskriver vännerna sina tältupplevelser som smärtfria. "Det konstigaste som hänt är väl att vi råkade spilla ut en flaska tändvätska i bilen", skrattar Isabelle.
För Isabelle och Tilde har utomhussovandet blivit kvalitetstid. Deras stund att bara åka iväg, släppa allt i vardagen, lägga undan mobilen och bara umgås.
– Tilde är lite mer rutinerad än mig. Första gången vi sov ute hade Tilde rejäla kängor och jag hade bara Converse på mig och inte förrän nu har jag köpt en dunjacka, skrattar Isabelle.
– Man behöver inte ha värsta proffsiga utrustningen för att tälta heller, hitta en vän att tälta med, sen är de bara att åka iväg, inflikar Tilde.
Är ni inte rädda när ni är ute?
– Nej, jag känner mig tryggare i skogen än på Ågatan. Men jag tror att det är för att man är två personer, annars hade man säkert legat och lyssnat efter ljud, säger Isabelle.
Vad är det värsta med att sova ute?
– Det är väl att man inte sover lika bra som i en säng. Man blir rätt trött dagen efter.
För ett år sedan hade Isabelle nästan aldrig tältat och Tilde hade tältat med familjen några enstaka gånger. Idag tältar de en gång i månaden och längtar till att få komma ut. Tjejerna har inget mål med tältningen men hoppas att de kommer fortsätta med en natt utomhus i månaden när de klarat sitt första år.