Den senaste tidens så kallade ungdomsrån utmanar kommunens skolor på nya sätt. Det handlar om unga offer som behöver extra stöd och insatser, men också unga misstänkta gärningspersoner som också behöver fångas upp.
När en person under 18 år anhålls misstänks för ett brott får socialtjänsten i Linköpings kommun en anmälan till sig. Då startar en förhandsbedömning av den situation som har uppstått innan det inleds en eventuell utredning kring vilka insatser som behövs.
– Beroende på vad som har skett så kan ett barn behöva placeras någonstans omedelbart, men ibland kanske vi inte har så pass mycket underlag för att göra det direkt, säger Ulla Salmela Trosell, avdelningschef för barn och unga på social- och omsorgsförvaltningen.
Under tiden som en utredning pågår så kan därför en person som hos polisen eller åklagare misstänkts för brott vara i skolan som vanligt.
– Vi kan inte säga att en person inte ska gå dit, skolplikt råder ju. Det är inte heller vårt ansvarsområde utan skolans – däremot så utreder vi vad som kan behöva göras.
Så vad menas då med att omhänderta omedelbart?
– Det kan ske om det rör sig om en väldigt allvarlig situation, till exempel när någon behöver komma iväg direkt för att förhindra nya brott.
Kan en skola då hindra att offer och misstänkt gärningsperson möts efter att ett brott begåtts?
– Det är förstås jättesvårt för en skola att veta om allt som sker, om något hänt får de kanske veta det först en stund efteråt. Det är en jättekomplicerad fråga tycker jag, hur ska man hantera det här? Brott mellan unga är ett ökande problem som behöver lyftas mer av alla berörda parter i samhället, tycker Ulla Salmela Trosell.
Under en pågående förundersökning delas i regel ingenting från polis eller åklagare till en eventuellt berörd skola på grund av förundersökningssekretessen. Därför är det heller inte troligt att skolledning har kännedom om en situation skulle uppstå där brottsoffer och misstänkt gärningsperson är skolkamrater.
Förundersökningsledaren Martin Hedberg menar att polisen vid särskilt utsatta lägen, till exempel en allvarlig hotbild, kan dela den typen av uppgifter.
– Men då måste man fundera på vilken information vi delar och på vilka grunder. Generellt ska så få som möjligt veta vad som händer under en förundersökning.
Hedberg säger att han i nuläget inte har kännedom om att en sådan situation skulle ha uppstått till följd av rånen i Linköping.
– Men om inte brottet har hänt på skolan så är det inte säkert att vi vet om den kopplingen. Vårt uppdrag är ju att utreda brott och den uppgiften är oftast inget som har betydelse för vår utredning, säger han.
En nyckelfråga i den här typen av situation är samverkan mellan myndigheter. Socialtjänst och polis har båda information om parter i ett brottmål på varsina håll, men sekretess hindrar dem från att dela allt mellan sig. Ulla Salmela Trosell på social- och omsorgsförvaltningen menar att ett samarbete mellan dem, polis och skola finns, men att det alltid kan bli bättre.
– Ingen part klarar av att möta det som händer på egen hand, vi är alla beroende av varandra samtidigt som alla har sina lagar och förordningar att förhålla sig till. Det viktiga är att samverkan sker och att vi förstår varandras uppdrag. Linköping är ju en ganska stor kommun och då gäller det att hitta kanalerna mellan oss.