Den varma, torra, långa sommaren 2018 skapade stora problem för skogsägarna. Granbarkborrarna hann svärma två gånger och växte till sig i antal. Dessutom blev granarna stressade av torkan och därmed lättare att angripa.
Fjolårets sommar blev mer normal, men problemen med barkborrar har fortsatt. I Rydskogen fälldes en del angripna träd i fjol och nu vittnar flera nya hyggen om att kommunens kamp mot den ovälkomna skalbaggen fortsätter.
– Det är några sena angrepp från i fjol som vi tar hand om. Det är också träd där vi vet att granbarkborren övervintrar samt riskträd intill motionsspår och gång- och cykelvägar, berättar skogsförvaltaren Thomas Weissenberg.
Det är förstås inte så populärt med hyggen i Rydskogen, där väldigt många Linköpingsbor promenerar och springer.
– Men vi måste göra det för att minska framtida angrepp. Att få ut barkborren ur skogen är det enda sätt vi har att bekämpa dem.
I år kommer kommunen också att arbeta med feromonfällor, det vill säga fällor som lockar till sig barkborrarna med hjälp av dofter.
– Vi kommer att placera ut ett 20-tal sådana runtom i kommunen. Vi lägger även ut fångstvirke – granbitar som vi kör bort när barkborrarna har svärmat och borrat sig in, berättar Thomas.
Genom att lämna kvar högstubbar och död ved försöker man också gynna granbarkborrens naturliga fiender, som hackspetten och myrbaggen.
Där kommunen avverkat många granar planteras nya träd – främst tall och ek.
Majoriteten av barkborrarna övervintrar i marken, andra under trädens bark. Årets svärmning har inte inletts än – för det krävs en temperatur på minst 18 grader under flera dagar i sträck.
– Vi har inventerat noga så att vi vet var vi kan förvänta oss svärmning och då kommer vi att satsa för fullt. Jag räknar med att vi kommer att göra många insatser i hela kommunen, ungefär som i fjol, säger Thomas Weissenberg.
Rydskogen är inte ett naturreservat. I sådana undviker man normalt sett avverkning, men i fjol fick man göra undantag. Det berättar Sigrid Gustafsson, som är kommunekolog.
– Vi hade angrepp i alla naturreservat med granskog och i Vallaskogen tog vi ner en del träd. I Ullstämma är det ju mer tänkt att vara urskog, så där vi har inte gjort några åtgärder – än. I Vidingsjö var det mest mindre, spridda angrepp och Kärna mosse var väl det naturreservat som klarade sig bäst, berättar hon.