Som ett konstverk! Ett hörn på taket som väntar på att bestrykas med tjära.
Snickarna Fredrik Karlsson och Robin Östlund har inte räknat, men uppskattningsvis har de spikat fast runt 25 000 spån på taket till von Lingens gård.
Det rör sig om så kallade kyrkspån – långa kilformade spån av kärnfuru, drygt två centimeter på tjockaste stället. Lagda omlott i tre lager ska de förhoppningsvis hålla tätt de kommande 100 åren.
– Det är en teknik som användes redan på medeltiden. Vi lägger många spåntak, framför allt på kyrkor, klockstaplar och gamla kulturbyggnader som den här, säger Fredrik som jobbar på ett företag som heter Kyrktak.
När spånen är på plats stryks de tre gånger med dalbränd trätjära och det är den som nu sprider sin karakteristiska doft över friluftsmuseet.
Att lägga takspån är arbetskrävande och kostar betydligt mer än till exempel tegeltak. Kulturfastigheter, ett dotterbolag till Stångåstaden, får betala cirka 1,9 miljoner kronor för taket på von Lingens gård.
Spånen ska dessutom tjäras om vart femte år för att hålla i längden. Men Jessica Åkesson, byggnadsantikvarie i Gamla Linköping, menar att valet av takmaterial var självklart.
– När von Lingens gård byggdes 1726 var det med spåntak och hela idén med Gamla Linköping är ju att visa hur husen har sett ut historiskt. På det här sättet för vi också hantverkskunnandet vidare och det är minst lika viktigt, säger hon.
"von Lingens gård är ett av de hus som vi skattar allra högst i Gamla Linköping", säger byggnadsantikvarie Jessica Åkesson.
Kulturfastigheter renoverar 2–3 tak om året i Gamla Linköping. På tegeltaken plockas pannorna ner, tvättas och läggs tillbaka – och när gamla handslagna tegelpannor måste ersättas godkänns inga fabriksgjorda.
– Vi köper upp gammalt tegel när vi har möjlighet och har i lager, berättar Theresé Lindh, vd på Kulturfastigheter.
Arbetet på von Lingens gård ska vara klart före nationaldagen 6 juni, årets allra största besöksdag i Gamla Linköping.
Tre lager med tjära ska strykas på i år – och sedan behöver taket tjäras om vart femte år.
Gården, som består av en huvudbyggnad och en separat köksflygel, byggdes 1726 av domprosten Andreas Rhyzelius, som dock aldrig bodde där. Baron Herman von Lingen flyttade in i 14-rummaren med sin fru Antoinetta och familjen bodde där till 1820, då både Herman och Antoinetta avled.
1958 flyttades von Lingens gård från Storgatan 58, mittemot Linköpings stadshus. Med hjälp av bouppteckningarna från 1820 återskapades von Lingens hem och det utgör nu ett exempel på hur en högreståndsmiljö kunde se ut för 200 år sedan.
Interiören i von Lingens gård visas för förbokade grupper och i samband med en del större evenemang.
Fredrik Karlsson har arbetat med taket på von Lingens gård i två månader. "Det har gått fort", säger han.