Simon Alzén ser sig själv inte som någon förebild. Han tänker blygsamt: vem är jag, som inte gör så mycket, att uttala mig i en så viktig fråga?
Men det "inte så mycket" räcker långt och gör skillnad för flera människor än bara språkcaféets besökare.
Han är västeråsare och läser internationell ekonomi på Linköpings universitet. I hans hemstad bor en hel del flyktingar och Simon Alzén har kommit i kontakt med flera. Så småningom blev han vän med dem också. Och det hela började med ett vanligt samtal. Och fika.
– När jag träffade de personerna första gången kände de inga svenskar. Visst, de har sluppit kriget i hemlandet men de kände sig utanför den svenska gemenskap som finns. Även de som hade två-tre olika jobb och träffade svenskar på jobbet var aldrig hemma hos någon, berättar Simon Alzén.
Jag möter honom på biblioteket i Ryd där han har ansvar för Röda Korsets språkcafé. Varje måndag sitter han, tillsammans med ytterligare ett par entusiaster, här och umgås i 90 minuter med människor från andra länder som vill öva svenska. Ibland kommer personer som läser svenska och behöver hjälp med läxor, ibland personer som inte kan ett enda ord. Men oftast både och.
– Med en kvinna kommunicerade jag via bilder. Jag ritade och namngav saker på bilderna och hon upprepade. Det gick bra. Om besökarnas språkkunskaper skiljer sig mycket bildar vi två lag med var sin språkledare. Ibland kör vi också rollspel och till exempel låtsas vara på en affär och handla, berättar Simon Alzén.
Den här gången förs ett samtal om vädret och maten i Sverige samt i Somalia och i Pakistan medan alla dricker kaffe. De personer som vill prata svenska kommer från de länderna. När orden inte räcker till hjälps man åt med händerna och mobiltelefonen. Att reda ut hur en speciell somalisk gröt heter på svenska är inte svårt när den ena besökaren visar Googles bilder på majs. Då fattar alla att det handlar om polenta.
– Många har en timme i veckan eller varannan vecka som de kan satsa på integration. Det räcker med att prata med människor. Jag gör det här inte för att få beröm utan för att jag tycker att det är viktigt och för att det också ger mig något. Jag lär mig mycket om andra kulturer och länder, säger han.
När Simon Alzén pratar med människor i sin omgivning eller med andra bekanta upplever han att majoriteten av dem anser att flyktingar ska få skydd i Sverige och att samhället ska göra allt för att integrationen blir bra. Samtidigt som samma människor inte gör något själva.
– Att ha bra åsikter är bra. Men en liten kraftansträngning kan göra ännu mer. Man kan höra av sig till en flyktinganläggning och besöka människor där med fika. Ett besök och samtal uppskattas mycket, säger Simon Alzén.
Förra veckan besökte han en flyktinganläggning i Finspång, satt där och pratade med människor. Det kan vara det första lilla steget mot den svenska gemenskapen.
– Många nyanlända upplever att det är svårt skaffa svenska kompisar och komma in i "värmen" . Vi kan göra stor skillnad om vi hjälper. Det räcker med en vanlig vardaglig sak. Mina nya vänner i Västerås är glada om vi går tillsammans på en fisketur eller över att bli bjudna på en middag, säger han.
Simon Alzén vet att det finns en hel del svenskar som brinner för integrationen men han tycker att fler kan göra lite mer. Integration kan låta stort och mycket, kanske, med det kan börja med samtal och fika, menar han.
– De personer som vill förbjuda flyktingar att komma hit vill jag be att besöka en flyktinganläggning och ge de människorna en chans. De som säger att Sverige inte kan hjälpa flyktingar eftersom vi måste hjälpa först de gamla och de hemlösa kan lika gärna engagera sig i gamla och hemlösa i stället. Allt positiv engagemang är bra.
Simon Alzén räknar med att bli klar med sin utbildning i juni. Sedan åker han till Guatemala där han tillsammans med några vänner tänker bygga en skola för barn från Maya-folket.
– Att resa och träffa nya människor gillar alla. Men man kan träffa nya människor här också. Jag ska vara borta ett år och sedan kommer tillbaka. Kanske till Linköping.