Daniel har levt med psykisk ohälsa längre än vad han haft sin diagnos på papper. Genom att undantränga sina känslor kunde han förneka den allvarliga situationen. "Man är en väldigt bra lögnare", säger Daniel.
För två år sedan sökte Daniel Wahlström hjälp för psykisk ohälsa. Han diagnostiserades då med depression. Genom att tala med psykolog och medicinera upplevde Daniel att han fått bra verktyg att handskas med sitt mående.
Sedan bröt pandemin ut.
– I samband med att jag började må bättre kom coronan. Det var som att uppleva samma kämpiga år två gånger på raken, berättar Daniel.
Han hade genom sin anställning vid Region Östergötland tidigt insikt i pandemins allvar. Till en början var han dock inte speciellt orolig för det avtryck som pandemin skulle komma att lämna på honom själv. Men efter månader av distansarbete blev vardagen allt tyngre.
– Verkligheten fanns inte riktigt där längre. Det är nog ganska kämpigt för gemene man att sitta hemma hela dagen, säger Daniel.
I en tid av social distansering är det svårt att få nära kontakt och stöd, menar Daniel. Även om närstående endast är ett samtal bort blir bilden som förmedlas genom digitala verktyg inte fullständig. Det kan inte heller ersätta mellanmänsklig kontakt.
Som social person har rådande restriktioner varit en stor utmaning för Daniel. Det senaste året har han i princip inte gjort någonting, de veckor då han inte har haft sina barn har han knappt lämnat huset.
– Jag försöker vara tydlig angående hur jag mår, men det är inte alltid lätt för andra att förstå, förklarar han.
Men en person som förstod att allt inte stod rätt till var vännen och kollegan Gustav, som ställde Daniel mot väggen. Gustav frågade hur han egentligen mådde. Då bröt Daniel ihop.
– Det var då det började för mig. Det var skitsvårt att acceptera att jag mådde dåligt, men sen var det lättare att söka hjälp, berättar Daniel.
Och hjälpen kom att ge Daniel verktyg för att handskas med sitt mående.
Den gångna vintern kom dock med fler utmaningar för Daniel och hans familj. När Daniels pappa fick sin cancerdiagnos kändes livet än mer oöverkomligt. Under denna mörka period fann Daniel en tillflykt i måleriet. Med penseln dansande över pappret fick han utlopp för sina känslor. Även gitarrspelande hjälpte. På så vis kunde han delvis lägga ångesten åt sidan.
Både gitarrspelande och måleri har hjälpt Daniel att bearbeta sitt mående.
Daniel anser att det är otroligt viktigt att man tar tag i sina grundproblem, speciellt under pandemin.
– Jag hade aldrig orkat om jag inte hade fått hjälp. Jag har hört att psykiatrin inte skulle vara tillräcklig, men det upplever verkligen inte jag. Jag har fått otroligt bra hjälpmedel, menar Daniel.
Trots att han bearbetar sina problem kan Daniel fortfarande må dåligt utan att veta varför.
– "Varför mår du dåligt idag?" Den frågan kan jag kräkas på, säger han.
Daniel menar däremot att det inte behöver vara svårt att visa omtanke. Ett samtal kan betyda mer för någon annan än vad man själv tror. Det är viktigt att orka by sig.
När restriktionerna lättar ser Daniel fram emot att träffa vänner och familj. Inte minst sin farmor.
– Farmor är min idol, jag vill få ge henne en ordentlig kram.
Katten Åke fick nyligen ungar. Nu bor Daniel tillsammans med de tre katterna och sina barn.
Innan pandemin menar Daniel att han levde ett självklart liv, men han har fått nya perspektiv och nyvunnen respekt för andra människoöden. Det har varit en ögonöppnare.
För att öka allmän förståelse och medvetenhet om psykisk ohälsa krävs det att vi vågar tala om ämnet.
– Man kan må dåligt. Det är okej att må dåligt. Man ska absolut inte skämmas över att må dåligt, säger Daniel.
Han menar att det är viktigt att våga berätta. Det är först då man kan söka hjälp.