"Pandemin hade inte kunnat komma lägligare för mig personligen. Eftersom det inte har varit några middagar eller fester var det lätt att hålla sig till kost-och träningsplanen", säger Daniel Bergman.
Linköpingsbon Daniel Bergman, 25, har så länge han minns varit överviktig.
I vuxen ålder har hans mående fått stå tillbaka för jobb och familj. Ofta åt han inget på jobbet och kompenserade det med att äta mycket när han kom hem, ofta snabbmat.
– Kroppen fick ingen näring, utan bara skit.
Våren 2020 visade vågen 147 kilo. Daniel var trött och arbetet som plattsättare var påfrestande för hans tunga kropp. I samma veva började programmet "Den stora hälsoresan" att sändas på TV.
I realityserien ska sex kända svenskar komma i sitt livs form med hjälp av det extrema träningskonceptet ”16 weeks of hell”, grundat av idrottsmannen Tony Andersson.
Daniel såg programmet hemma i TV-soffan och bestämde sig. I maj förra året anmälde han sig till onlinetjänsten.
– Jag hade inte pratat med någon, inte ens min familj, utan gjorde det på impuls. Det kändes som min chans, säger Daniel Bergman.
I slutet av förra sommaren började utmaningen. Daniel fick ett minutiöst planerat kost- och träningsschema. Från att ha ätit sällan och mycket åt han nu oftare – men mindre mängd och nyttigare.
Måltiderna skulle intas mellan klockan 12 och 20 varje dag. Två mål mat och tre mellanmål.
– Det kunde till exempel vara bönpasta och kyckling till middag, men recepten varierade. Till mellanmål var det ofta frukt eller kvarg.
Dessutom skulle han enligt schemat gå en timme varje dag och börja styrketräna. I början var det tre gympass i veckan, i slutet sex pass i veckan.
– 16 weeks of hell är inget bantningsprogram, utan ett koncept för att bygga god fysik.
"Coacherna i 16 weeks of hell är tuffa, men väldigt stöttande", säger Daniel Bergman.
Träningskonceptet bygger på eget ansvar eftersom deltagarna utför programmet på egen hand. Under de fyra månaderna hade gruppen dock tillgång till en app där de kunde få svar på sina frågor och få motivation. En gång i veckan skickade deltagarna in sin vikt och beskrev sitt allmäntillstånd. Under perioden anordnades också tre fysiska träffar – i starten, mitten och slutet.
Daniel Bergman beskriver tiden som tuff. Varje dag, oavsett väder, ringde alarmet vid 04 för att han skulle hinna gå en timme före jobbet. Efter arbetsdagen tillbringande han tid med sambon och sin tvååring, för att på kvällen gå till gymmet.
Att ge upp fanns inte på kartan.
– Det fanns många i min omgivning som tvivlade på att jag skulle klara det. Det blev en morot för mig.
Halvvägs in i träningsprogrammet fick Daniel ytterligare ett besked som ökade drivkraften.
– När grundaren Tony Andersson mätte och vägde mig sa han att om jag fortsatte så här skulle jag slå rekord.
Sagt och gjort. När de 16 helvetesveckorna var över var Daniel den bland tusentals deltagare som gått ned mest i vikt – 42,8 kilo.
– Det är kul. Men det viktigaste är att jag i dag ser livet på ett annat sätt. Jag är pigg och mycket gladare. Jag saknar inte den gamla Daniel.
Nej, den gamle Daniel lär inte komma tillbaka. Efter att 16 weeks of hell avslutades i november har han hållit vikten.
På frågan om han hade önskat mer hjälp från samhället när han var överviktig svarar han nej.
– Varje människa måste ta ansvar för sina val. Både när det gäller mat och motion.
Daniel har inga förbud när det gäller mat. Onyttigheter unnar han sig ibland, men i mindre mängd än förr.
De tidiga promenaderna fortsätter han med.
– Jag tycker om att gå. Det har blivit en vana och är ett skönt sätt att starta dagen på.
Och just det – i höst ska han springa Göteborgsvarvet.
I över ett halvår har Daniel Bergman gått en timme på morgonen. På vardagarna går han upp klockan 04 för att hinna gå före jobbet.