Det var med darrande röst som pastor Marcus Sönnerbrandt under söndagens gudstjänst berättade för församlingen att man nu skrivit kontrakt på Cupolen. Beskedet möttes av jubel och applåder.
Fullt förståeligt, för det har varit många turer i affären. Efter att ett antal intressenter kommit och gått stod avgörandet mellan Pingstkyrkan och en okänd spekulant. Den sistnämnde, ett svenskt bolag med finansiering i ryggen, lyckades till slut dra det längsta strået med ett bud på omkring 36 miljoner kronor.
Ända sedan mitten av december 2013 har konkursförvaltaren Kristina Rågmark väntat på att köparen ska betala handpenningen. Men det skedde aldrig, trots att köparen visat upp olika dokument för att intyga att köpet verkligen skulle bli av.
Tidsfristen förlängdes flera gånger, men till slut blev situationen ohållbar. Så här sa pastor Marcus Sönnerbrandt under gudstjänsten:
– Vi hade ett möte med Kristina i torsdags där hon berättade att köpet hade hävts. Då ställdes frågan om vi fortfarande var intresserade. I fredags skrev vi under kontraktet. Köpeskillingen uppgår till mellan 27,5 och 28 miljoner kronor.
Församlingen har själv ingen möjlighet att köpa Cupolen, utan det är en grupp anonyma församlingsmedlemmar som är spekulanter. På sikt är det tänkbart att församlingen köper loss fastigheten.
Konkursförvaltaren Kristina Rågmark är lättad över att affären äntligen är avslutad.
– Det känns väldigt skönt att Cupolen är såld, att det är en köpare som har råd att betala och sannolikt kommer att använda den till något vettigt.
Finns det ingen risk att köpet avbryts igen?
– Jag har redan fått handpenningen, så det är väl klart till 99,9 procent.
Är du besviken på att köpesumman blev lägre nu?
– De betalar enligt vårt köpeavtal så att alla fordringsägare får sina pengar. Det är klart, konkursboet hade ju fått pengar över om den andra spekulanten fullföljt. Men det viktigaste är att alla får betalt, och så blir det nu.
Varför hade du sådant tålamod med den andra köparen?
– Ja det kan man undra, jag hade kanske kunnat göra något tidigare. Jag fick se viss dokumentation som kanske berättigade att jag väntade. Men till slut gick det till den punkten att jag inte längre vågade tro på att det skulle förverkligas.