Studenter kommer och går men Christer "Crille" Carlsson består.
I februari fyller han 60 år och 30 av dem har han tillbringat på Linköpings universitet.
- Jag känner mig inte som en 60-åring. I skallen är jag fortfarande 25, skrockar mannen som fått i särsklass flest förhandsnomineringar - 58 stycken - av alla kandidater till titeln "Årets Linköpingsbo".
- Det är en ära att ha blivit nominerad - jätteskoj. Samtidigt känns det lite konstigt. Det jag gör är väl inte så märkvärdigt, säger han anspråkslöst.
Det var slumpen och (o)lyckliga omständigheter som 1989 gjorde att Christer Carlsson fick möjlighet att skapa och själv utforma tjänsten som "Crille" - en unik tjänst som inte finns på något annat universitet i Norden.
Han jobbade som lokalansvarig på avdelningen för allmänservice. Redan då hade han börjat bege sig ut på kvällarna för att kolla och hjälpa studenterna vid deras fester.
- Jag blev sjuk - ryggen. Jag hade polio som barn. Jag blev liggande i sängen i tre månader. Min fru fick vända mig. Det var väl ingen som trodde att jag skulle komma upp och jobba igen. Jag erbjöds förtidspension. Men jag bromsade. Jag vill ju göra något. Och som det här jobbet har utvecklat sig är det ju helt fantastiskt, säger Christer Carlsson.
Ryggproblemen gjorde att Christer Carlsson inte kunde återvända till sin tidigare tjänst. I stället fick han skapa och utforma en helt egen. De enda direktiven uppifrån var att han skulle jobba med och för studenterna.
Sedan fem år tillbaka är han knuten till Studenthälsan. Det är där - i Zenithuset - han har sitt arbetsrum och trivs alldeles förträffligt.
- Nu har jag en chef som uppskattar mig och det jag gör. Så har det inte alltid varit.
Tjänsten som "Crille" innebär flera och mycket skiftande arbetsuppgifter.
Dels är han sedan lång tid tillbaka med som idéspruta och problemlösare inför många av de studenternas årligt återkommande evenemang och fester.
Schlagerfesten "Schlaget" och ölfesten "München Hoben" som avslutar nollningsperioden är bara två exempel.
- Jag är fortfarande med och hjälper till i planeringen. Men studenterna har med åren blivit allt bättre på att arrangera sina fester. Det är enormt proffsigt i dag, berömmer Christer Carlsson.
Den andra delen av jobbet - och den som så många av dem som nominerat Christer Carlsson till årets Linköpingsbo tagit fasta på - är hans uppoffrande arbete som jourhavande medmänniska på fester, konserter och andra studenttillställningar.
Han finns tillhands för att lösa de eventuella problem som dyker upp. Råkar någon ut för en olycka kör han dem till akuten, har någon druckit sig för berusad skjutsar han dem till TNE.
- Ofta räcker det med att bara finnas här så att studenterna har någon att prata med. Många kommer från andra håll i landet och kan vara totalt ensamma på kvällarna. Då kan det vara skönt att det kommer någon vuxen att slänga käft med.
En förstående familj är en förutsättning för den som jobbar som "Crille".
- Torsdagar, fredagar och lördagar är jag i stort alltid ute på kvällarna - ofta fram till tre på morgonen. Det är också på kvällstid jag träffar studenterna inför evenemang. Och jag försöker åka till Norrköping när jag hinner. Tio kvällar totalt per månad blir det säkert, räknar Christer Carlsson ut.
Ingen 40-timmarsvecka med andra ord?
- Nja, känslig fråga. Men jag kommer aldrig till jobbet före tio på morgonen. Det har min chef sagt i från om, skrattar Christer Carlsson.
Vilka egenskaper har du som gör dig så bra på det här jobbet?
- Ingen aning. Men jag ställer nog krav på ett sätt som ändå är kravlöst. När jag säger något så menar jag det. Och har jag jag gjort fel så står jag för det. Det är raka puckar och ärlighet som gäller.
När Corren besöker Christer Carlsson har han besök av Anna Lindefelt, dagsansvarig på Kårhuset.
- Man kan besvara frågan om vad Christer gör för oss studenter med en motfråga: Vad gör han inte? Han är en bra lyssnare och kommer med många bra idéer. Har vi ett problem hjälper han alltid till att lösa det så att alla blir nöjda. Är det fest dyker Crille upp, oavsett tid på dygnet och vet han om att det varit förfest med folk som åkt pulka åker han dit och kollar så att ingen ligger kvar i snön, berömmer Anna Lindefelt och tillägger:
- Alla universitet skulle behöva ha en Crille!