Covid-modellen har påverkat Europa – får hård kritik

Forskare på Liu är kritiska till de modeller som använts för att beräkna effekten av åtgärder för att minska smittspridningen av covid-19. Modellerna har spelat stor roll i många länders smittbekämpning – på felaktig grund.

Anders Tegnell och professorerna Fredrik Gustafsson och Toomas Timpka är överens om bristerna med den brittiska modell som många länder använt i sin  smittbekämpning.

Anders Tegnell och professorerna Fredrik Gustafsson och Toomas Timpka är överens om bristerna med den brittiska modell som många länder använt i sin smittbekämpning.

Foto: TT/Julia Djerf/Charlotte Perhammar (Liu)

Linköping2021-01-02 08:00

I våras publicerade det brittiska universitetet Imperial College en rapport över vilka åtgärder som var mest effektiva för att bekämpa virusspridningen.

Modellen som forskarna använde uppskattade effekterna av olika åtgärder som social distansering, självisolering, skolstängning, att förbjuda publika tillställningar och en total stängning av samhället (lockdown). 

Rapportens slutsats pekade på att det nästan uteslutande är en lockdown som ger resultat när det gäller att trycka ner vårens sjukdomsvåg i Europa.

Rapporten gjorde starkt intryck hos politikerna i flera europeiska länder, inte minst i Storbritannien. 

Landet valde att tvärt byta strategi och stänga ner samhället den 24 mars efter den första rapporten från Imperial College.

Men modellen som de brittiska forskarna använt har stora brister, och borde inte ha använts för att dra de publicerade slutsatserna. Det skriver svenska forskare nu i tidskriften Nature.

Två av dem arbetar på Linköpings universitet.

– Att den brittiska forskargruppen uttalade sig tvärsäkert så pass tidigt i pandemin, med så lite data, är anmärkningsvärt, säger Toomas Timpka, professor i socialmedicin vid Liu och överläkare vid Region Östergötland.

undefined
Professorerna Fredrik Gustafsson och Toomas Timpka på Linköpings universitet ingår i den forskningsgrupp som nu ifrågasätter Imperial Colleges modeller för att hindra smittspridning.

Tillsammans med kollegan Fredrik Gustafsson – professor i sensorinformatik – och forskare från andra lärosäten, började de testa den brittiska modellen. 

Grovt förenklat så försöker modellen förutspå ökningstakten av antal döda i elva europeiska länder, utifrån vilka åtgärder som infördes ungefär 18 dagar tidigare i var och ett av länderna. Eftersom ökningstakten plötsligt minskade i mitten av april i samtliga länder så drog forskarna slutsatsen att de åtgärder som infördes i slutet av mars var de mest effektiva. Det var då alla länder, förutom Sverige, försattes i lockdown. 

Men de svenska forskarna kan visa att effekten av de andra, totalt femtiotal åtgärder, som också infördes under tiden inte går att separera. Man kan alltså inte säga vad som faktiskt gav mest effekt. 

Mycket små förändringar i indata – som att justera ett datum – påverkade resultatet starkt.

– Forskarna hade helt enkelt inte varit tillräckligt noggranna, säger Toomas Timpka.

Att Sverige valde en annan strategi än många andra länder gjorde att de svenska forskarna ganska snabbt kunde se brister i modellen. Här var åtgärder som att undvika folksamlingar och hålla social distans effektiva – något som enligt modellen var verkningslöst i de andra länderna.

– Modellen var för komplex. Man kunde helt enkelt ändra indatan tills man fick det resultat man ville ha, säger Fredrik Gustafsson.

Även Folkhälsomyndigheten såg tidigt brister med modellen. 

Anders Tegnell, statsepidemiolog, säger att det alltid är svårt att bygga matematiska modeller på nya sjukdomar. Problematiken ökar när modellerna får stort genomslag i politiken. 

– Modellerna överskattade antalet dödsfall rejält. Det här talar för att man bör vara betydligt mer konservativ i användandet av de här matematiska modellerna. Det är inte första gången det blir fel. Även under Ebolakrisen i Västafrika överskattade modeller dödstalen, säger Anders Tegnell. 

I en pandemi testas en rad saker i samhället: Vår krisberedskap, demokrati och inte minst sagt vår sjukvård. Att vi även vidhåller god vetenskaplig metodik i en kris är av yttersta vikt, menar forskarna.

I en pandemi är det bråttom. Finns det trots allt en nytta av snabbt framtagna modeller, jämfört med inga modeller alls?

– Nej. De är för osäkra. En forskarkollega till mig brukade säga till sina läkarstudenter: Om du inte vet vad du ska säga, var tyst, säger Toomas Timpka. 

Man borde inte ha gjort modellerna alls?

– Forskarna borde inte ha kommunicerat resultatet, säger Toomas Timpka. 

Fredrik Gustafsson:

– Ska man fatta så viktiga beslut efter en modell måste den vara mer tillförlitlig. 

Toomas Timpka, Fredrik Gustafsson och resten av forskargruppen hoppas nu kunna forska vidare på området. För även om vaccinet mot covid-19 nu levereras, kommer det fler pandemier. 

– Personligen tror jag på väldigt enkla modeller. Att utifrån antal positiva PCR-test kunna förutspå hur många intensivvårdsplatser som behövs kommande vecka, till exempel. Det är något jag skulle vilja jobba vidare med, säger Fredrik Gustafsson. 

Vad handlar det om?

I mars publicerades universitetet Imperial Colleges modeller – som uppskattar hur effektiva olika samhällsåtgärder är för minska smittspridningen av covid-19. 

Slutsatsen var, något förenklat, att en lockdown av samhället var det bästa sättet att hejda smittspridningen. 

Svenska forskare från flera lärosäten har samarbetet och analyserat modellerna. 

Forskargruppen kritiserar nu modellerna hårt i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature som ett svar på Imperial College publicering.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!