Paul Håkansson, kommundirektör i Linköping, tycker att samverkan börjat fungera bättre men fortfarande har brister. En extern granskning kritiserade även Linköpings kommun efter Ådalabomben, men idag har kommunen en bättre krisberedskap enligt Håkansson.
I en delvis hemligstämplad rapport har ett konsultbolag utvärderat de kritiska timmar som följde efter att en kraftig sprängladdning detonerade på Ådalagatan i Linköping, den 7 juni 2019.
Länsstyrelsen (som beställt rapporten av ett konsultbolag), Linköpings kommun och Räddningstjänsten Östra Götaland har hemligstämplat identiska delar av rapporten, och hävdat att uppgifter om myndigheters krisberedskap behöver skyddas. Länsstyrelsen och RTÖG uppger också att Polismyndigheten vill att vissa uppgifter ska vara sekretessbelagda.
Men efter att vi börjat fråga runt efter rapporten i organisationerna, valde någon att anonymt skicka rapporten i sin helhet till redaktionen.
När vi tar del av materialet ser vi att flera avsteg gjordes från överenskomna rutiner för samverkan i kris och enligt utvärderingen anses polisen stå för flest brister.
– Vi har en bit kvar än för att säkerställa en fungerande bakre ledning vid utdragna eller eskalerande händelser, säger Paul Håkansson, kommundirektör i Linköping.
Paul Håkansson menar att det är noga reglerat hur det ska fungera vid en större allvarlig händelse, det ska finnas räddningsledare och polisinsatschef. En förutsättning är att de ska vara samövade.
– Jag konstaterar att det var man inte, säger Paul Håkansson om Ådala-attentatet.
Samuel Andersson, räddningsledare vid räddningstjänstförbundet RTÖG, är också självkritisk och drar slutsatsen att det behövs jobbas mer med samverkan mellan myndigheterna.
– I den inledande akuta fasen av insatsen fungerade samverkan väl mellan blåljusmyndigheterna. Men sen glappade det mellan polis, ambulans och räddningstjänst, säger han.
Men bristen på samverkan vid Ådalagatan är inte en isolerad händelse enligt Paul Håkansson. Det finns senare exempel på att polisens samverkan fortfarande har vissa brister.
– När en person blev skjuten vid fotbollsarenan i november 2021 tog det över två timmar innan kommunen fick kontakt med polisen. Vid skjutningen på kolgrillen i Skäggetorp fick kommunledningen informationen från en anställd på skolan intill, säger han.
Magnus Holmström, vakthavande befäl vid polisen, tjänstgjorde dagen för Ådalabomben och instämmer i kritiken om trögheten att forma en stab. En stab inom en myndighet består av nyckelpersoner på ledande positioner som ansvarar för krishanteringen. Holmström ledde polisens insats fram till dess att staben var organiserad och en överlämning kunde göras. Samtidigt ledde han en allvarlig händelse i Jönköping där en gasläcka – som kunde vara ett attentat – fått flera personer att svimma av.
– Det tog för lång tid att få staben på plats enligt mitt sätt att se på det, säger han.
”Sekretess” står det på delar av den rapport som utvärderat de kritiska timmarna efter bombattentatet på Ådalagatan – en av de största explosionerna i Sverige i modern tid. Bomben var kraftig och saboterade hundratals lägenheter. Den hade potential att döda och skada många allvarligt. Mirakulöst nog dog ingen.
Vem ska göra vad - och hur ska det gå till? Vid en katastrof som Ådalabomben måste aktörerna samverka om en lägesbild och åtgärder. Men redan en dryg timme in i insatsen frångicks den strategin, enligt en utvärdering.
Utvärderingen har undersökt hur polis, räddningstjänst, kommun och sjukvård skötte sina uppdrag vid attentatet. Den tar också upp två andra allvarliga händelser 2019: Sprängningen på Garnisonen då en bomb exploderade fäst på en moped som polisen höll i beslag, och den aggressiva skogsbranden i Tjällmo.
Ett kärnuppdrag för myndigheter med ansvar för krisberedskap är att skapa en gemensam samlad lägesbild av pågående katastrof och hantera läget tillsammans. Varken vid skogsbranden, mopedsprängningen eller bombattacken lyckades aktörerna sätta ihop en samlad lägesbild, enligt rapporten.
Av det hemligstämplade materialet framgår att polisen tog över fyra timmar på sig att formera en stab när bomben exploderat på Ådalagatan. Den högre polisledningen var svår eller omöjlig för andra att nå. ”För att kunna skapa en samlad lägesbild försökte Region Östergötland under flera timmar få kontakt med Polismyndighetens bakre ledning, utan framgång” står det i utvärderingen, och: ”Övriga aktörer är vid denna typ av händelse beroende av samverkan med Polismyndigheten för att kunna vidta adekvata åtgärder”.
Bomben exploderade klockan 09.01. Klockan 11 höll tjänstepersoner i beredskap från räddningstjänst, sjukvård, kommun och länsstyrelse ett möte – utan polisen, som man inte lyckats få kontakt med. Först klockan 13.37 hade polisen formellt upprättat sin ledningsstab.
Linköpings kommun dröjde också med att gå upp i stabsläge; vid ett möte klockan 11.30 valde kommunledningen att inte göra det, något som senare kritiserats i en extern utvärdering.
Varför blev det så här?
Och hur axlar myndigheterna sitt ansvar idag för att skydda östgötarna vid skjutningar, bombattacker, gisslandraman eller skolskjutningar?
Efter sprängningen på Ådalagatan är Daniel Marmsjö en av 16 i länet som har spetskompetens inom "Förstärkt sjukvårdsledning" – ett projekt som pågår i regionen till 2022.
Ulf Kron, yttre befäl vid Räddningstjänsten Östra Götaland, tyckte att samverkan på själva skadeplatsen fungerade bra men konstaterar att det inte gick lika bra längre upp i organisationerna.
Fredag 7 juni 2019 – platsen ser ut som en krigszon, tänker sjukvårdsledare Daniel Marmsjö från Falck ambulans när han och kollegor anländer till Hamngatan-Ådalagatan. Krossat glas, bortsprängt byggmaterial och andra föremål ligger spridda. Balkonger hänger söndertrasade. Några av människorna som samlas på gatan är blodiga.
I det första akuta skedet på skadeplatsen fungerar samverkan väl, säger Daniel Marmsjö, och får medhåll av räddningstjänstens Ulf Kron och Samuel Andersson, som ledde RTÖG:s arbete.
– Där jag befann mig fungerade det bra. Högre upp i hierarkierna blev det inte riktigt som det var tänkt, säger Ulf Kron.
Läget är kaotiskt. Hur många är skadade, döda? Ingen vet, 19 ambulanser larmas till platsen, Universitetssjukhuset i Linköping och Vrinnevisjukhuset i Norrköping blåser av planerade operationer, tömmer sjuksalar, kallar in extrapersonal.
– Påverkan på sjukvården blev gigantisk under några timmar. Vi befarade ju att vi skulle få in många svårt skadade, innan vi visste mer, säger Anita Mohall, sjukvårdsledare i Region Östergötland.
Sedan 2013 finns en strategi för samverkan mellan myndigheterna om krishantering. När den akuta fasen av insatsen på Ådalagatan är över efter en dryg timme och den värst drabbade fastigheten sökts igenom, förloras strategin successivt.
– Vi uppfattade att polisen var väldigt upptagen med att jaga vem som sprängt, och att jobba med bombskyddet. Ledningsplatsen flyttades och det blev inte bra. Polisen och bombskyddet hoppade in i en av sina bussar, vi fick liksom knacka på där, säger räddningsledare Samuel Andersson.
Det upprättas inte en utan flera samlingspunkter. Polisen registrerar inte skadade. Polisen går inte upp i stabsläge, inte heller Linköpings kommun. Räddningsledare och sjukvårdsledare arbetar på plats, polisen låter sin motsvarighet leda från polishuset på Garnisonen.
"Vi fick liksom gå och knacka på hos polisen" beskriver Samuel Andersson, räddningsledare för RTÖG. Han upplevde brister i polisens agerande men kritiserar även sin egen verksamhet.
Räddningstjänsten fortsätter att genomsöka fastigheter utifrån; personal i stegbil ropar, bankar, granskar lägenheter genom de krossade fönstren. Lägenheter som är öppna söks av inifrån tillsammans med sjukvårdare. Räddningsledare Samuel Andersson i samverkan med ambulans avgör att ingen skadad finns kvar.
Drygt fyra timmar senare fattar polisen trots det beslut om att lägenheterna ska genomsökas igen, för att garantera att ingen skadad finns kvar. Det sker bland annat genom att poliser bryter sönder 51 dörrar i bostadsrättsföreningen Linnégatan 7. Ingen skadad hittas.
”Det synes märkligt att Polismyndigheten överprövar räddningsledarens åtgärder fyra timmar och fyrtio minuter efter explosionen” står det i utvärderingen.
Hur kändes det att få ditt beslut om genomsökningen överprövat?
– Jag kan tycka att det känns lite märkligt. Vår personal är van att söka igenom lägenheter vid bränder. Vi kan göra genomsök så som polisen senare ville, men det skulle vi ha beslutat om i samverkan tidigare om man ville rädda svårt skadade, säger Samuel Andersson.
Han tillägger:
– Men man får ha i åtanke att det var en ovan situation med så många skadade lägenheter. Vi missade att tillsammans bestämma hur lägenheterna skulle sökas igenom. Jag måste också vara självkritisk. Vår samverkan fungerade inte bra. Jag borde ha tagit tag i det tidigare och sett till att vi löste det gemensamt.
Christian Winkler, polisområdeschef för Östergötland, utsågs till kommenderingschef, högst ansvarig, för polisinsatsen vid Ådalagatan.
– Vi har vässat oss rejält sedan dess. Uppfattar andra att polisen har utvecklingsbehov, då har vi bestämt oss för att ta till oss det. Vi har tagit till oss de synpunkter som kommit fram och sett över vårt sätt att arbeta, säger Christian Winkler.
Christian Winkler, chef för polisen i Östergötland, säger att hans myndighet har tagit till sig av kritiken och vill ha en god samverkan med andra krishanterande myndigheter.
Han beskriver att polisen i Region Öst redan innan 2019 bestämt att utbilda fler medarbetare i stabsmetodik och operativ ledning. Nu är det gjort. Men att polisen inte upprättade stab förrän drygt fyra timmar efter att bomben exploderade hade ändå inte avgörande betydelse, enligt Winkler:
– Polisen har en kvalificerad resurs att lösa akuta och längre händelser utan att någon stab kommit in. Vårt arbete rullar på dygnet runt. En stab ska vara bakre stöd vid kortare och längre insatser.
Andra kritiserar er för att det var svårt eller omöjligt att nå er i den högre ledningen. Varför var ni onåbara?
– Initialt kan det ibland vara svårt att få tag på polisen, beroende på vilket läge vi har och belastningen i övrigt i polisregionen. Men det var också en viktig slutsats för oss efteråt, den här kritiken om att få tag på varandra. Det har vi tagit tag i och det fungerar betydligt bättre idag, säger Christian Winkler.
Han hävdar också att polisen blivit snabbare på att formera stab i allvarliga händelser:
– Senast jag hade en kommendering så hade vi vårt första stabsmöte efter femton minuter, digitalt. Vi har blivit mycket snabbare.
Andra aktörer hade sina yttre chefer på bombplatsen men er insatschef jobbade från polishuset. Varför gjorde ni så?
– Vi har valt att inte gå in i detaljer om det här ärendet. Vi väljer ibland att ha vår bakre ledning på en annan plats. Här valde vi det och det fanns skäl för det.
Utvärderingen visar flera brister, ni fick inte ihop någon samlad lägesbild, ni upprättade flera samlingspunkter, ni var svåra att nå i flera timmar. Sköter ni det här bättre idag?
– Ådalagatan var ett komplext läge… Vi kommer att ställas inför olika situationer. Men ska vi gå tillsammans framåt så måste vi samverka. Vår gemensamma framgång bygger på att polisen informerar våra samverkanspartner så tidigt som möjligt.
Attackerna på lokalsamhället – våld, skjutningar, mord – har fortsatt efter Ådalagatan. Myndigheternas samverkan är fortfarande under utveckling. Så sent som i januari 2022 hade länsstyrelsen och samverkande myndigheter strategimöte med utgångspunkt i rapporten om incidenterna 2019.
– Den lokala och regionala nivån har utvecklat sin krishantering mycket. Men vi kan bli ännu bättre, säger Jenny Knuthammar, försvarsdirektör vid länsstyrelsen.
Av rapporten drog hon några slutsatser. Lägesbilder måste fram tidigare. Polis, räddningstjänst, sjukvård och kommuner måste öva på akuta incidenter med snabba förlopp. Kriskommunikation måste bli bättre. Den gemensamma strategin håller nu på att revideras.
Vilket skydd kan östgötarna räkna med att få från sina krisansvariga myndigheter?
– Östgötarna ska känna sig trygga. Alla aktörer har alltid fokus på liv och hälsa, det råder ingen tvekan om det. Det är inte så att vi inte har någon samverkan alls. Samverkan fungerar, men det finns förbättringsområden, säger Jenny Knuthammar.
Fler ansvariga hävdar att de har förbättrat sig efter Ådala-insatsen:
– Det blir garanterat inte mindre av allvarliga händelser i framtiden. Efter Ådala har vi infört en ny funktion, ”förstärkt sjukvårdsledning”. Femton personer är specialutbildade för ledning i större händelser, säger Daniel Marmsjö vid Falck Ambulans.
RTÖG har startat ett projekt för att öka förmågan att söka och livrädda i komplicerade situationer.
– Vi ökar också vår förmåga att möta hot och våld, säger Jonas Holmgren, operativ chef för RTÖG.
Linköpings kommun har utarbetat en välfungerande krisledning, övergripande och på förvaltningarna, enligt kommundirektör Paul Håkansson. Han säger att han inte vill peka finger mot polisen:
– Var och en får skämmas för sig. Kommunen måste också jobba med det här. När det blir en utdragen händelse så är det den högre ledningen som avgör framgången. Alla parter måste vilja samverka. Linköpings kommun vill det.
Får du intrycket att de andra parterna också vill det?
– Om du hade frågat mig för åtta-nio månader sedan så hade jag sagt att jag var väldigt tveksam till polisen. Men det har skett förbättringar de senaste månaderna.