Valet till EU-parlamentet närmar sig och den som vill rösta enbart utifrån vad kandidaterna åstadkommit för miljön kan ta hjälp av Naturskyddsföreningens genomgång. De har kollat hur de 20 svenskar som nu sitter i parlamentet har skött sig. Naturskyddsföreningen har gått igenom vilka förslag de lagt och hur de har röstat.
I parlamentet existerar inte de svenska partierna, där bildas istället nya europeiska grupper. Därför blev det så att när Piratpartiet tog sig in år 2009 så fick de vara med i den gröna gruppen där också de svenska miljöpartisterna sitter. Villkoret för att få vara med var att de röstade på samma sätt som övriga i partigruppen när miljöfrågorna kom upp. Därför får de båda Piratpartisterna Amelia Andersdotter och Christian Engström hyfsat betyg. De har inte ansträngt sig något för miljön, men de har heller inte stoppat några förändringar.
Däremot får de fyra svenska moderaterna uselt betyg. De ingår i partigruppen EPP där också de svenska Kristdemokraterna är med. Moderaterna Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic kallas för bakåtsträvare. Corazza Bildt får sämst betyg, hon har enligt Naturskyddsföreningen till och med stridit för att dioxinförgiftad fisk ska få fortsätta säljas.
De som får bra betyg av Naturskyddsföreningen är de som fört in miljöaspekten även om de sitter i utskott som hanterar helt andra ärenden. Ännu bättre betyg får de om de även tagit egna initiativ. 7 av de 20 parlamentarikerna får högsta betyg: Mikael Gustafsson (V) Kent Johansson (C) Isabella Lövin (MP) Marit Paulsen (FP) Carl Schlyter (MP) Åsa Westlund (S) och Marita Ulvskog (S).
Isabella Lövin får en extra stjärna i betyget för att hon lyckats förändra EU:s fiskepolitik. Även Åsa Westlund får en stjärna för att hon aktivt arbetat mot hormonstörande kemikalier.
Den stora klumpen i mitten som får neutralt betyg är de två redan nämnda Piratpartisterna och Göran Färm (S) Anna Hedh (S) Olle Ludvigsson (S) Jens Nilsson (S) Olle Schmidt (FP) Alf Svensson (KD) och Cecilia Wikström (FP).
Störst inflytande får en parlamentariker när han eller hon blir utsedd till rapportör. De blir då föredragande i ett ärende och bygger majoriteter kring det lagförslag de jobbar med. Ett annat sätt att få inflytande är att liera sig med andra och lägga fram egna ändringsförslag för lagtexter.
En parlamentariker kan bli i det närmaste utan inflytande också – det sker om personen inte lyckas komma med i någon av de sju partigrupperna. Orsaken är då att deras åsikter ligger för långt ifrån de existerande partierna. Om denne oönskade då lyckas hitta minst 25 andra från 7 olika länder kan de bilda en ny partigrupp. Annars blir de vad som i parlamentet kallas för grupplösa.
Hela rapporten kan läsas på www.naturskyddsforeningen.se