Hjalmar Svenfelt är en av historiens riktigt betydande ledare för Cloetta, verksam i Ljungsbro under 1900-talets första halva. Han är mannen bakom sloganen "Tag det rätta – tag Cloetta" (1921) och ledde företaget när dess mest ikoniska produkt, Kexchoklad, lanserades första gången (1938). Han var också en man med fasta principer, bland annat att han inte ville se kvinnor styra hans livsverk. En hållning han har lyckats behålla även efter sin död 1979. Inte i Cloettas styrelse – där är kvinnor välkomna – men i Hjalmar Svenfelts stiftelse som via Malfors Promotor äger en fjärdedel av aktiekapitalet i Cloetta är ordförandeposten vikt åt manliga ättlingar.
Alla är dock inte nöjda med ordningen, och en tvist mellan Hjalmar Svenfelts söner har nu fått avgöras av Kammarkollegiet. Olof Svenfelt, styrelseordförande i stiftelsen, är den som ansökt om att upphäva faderns föreskrift om att endast manliga släktingar ska kunna styra.
"Nuvarande diskriminering mot kvinnor är otidsenlig och för många även stötande. Om stiftaren – Hjalmar Svenfelt – hade kunnat formulerat urkunden i dag hade urkunden sannolikt varit könsneutral", skriver Olof Svenfelt i sin ansökan till Kammarkollegiet.
När föreskrifterna skrevs 1947 var de flesta kvinnor hemmafruar, och företagsledande var uteslutande förbehållet män, konstaterar Olof Svenfelt. Något som inte alls gäller i dag.
Bröderna Per Svenfelt och Anders Walldorf motsätter sig dock ansökan, och hävdar att deras far var en både förutseende och bestämd person och att det därmed inte finns anledning att tro att han skulle vilja något annat än det som står i stiftelseurkunden. De påpekar också det faktum att Olof Svenfelt endast har kvinnliga arvingar, medan Per Svenfelt både har barn och barnbarn som uppfyller reglerna i succesionsordningen. Även Anders Walldorf ställs utanför stiftelsens styrelse så länge han inte ändrar namn till Svenfelt.
Kammarkollegiet konstaterar i sitt beslut att stiftelselagen anger starka skäl för att kunna ändra föreskrifter på detta vis: ändrade förhållanden som gör att skrifterna inte kan följas, att de blivit uppenbart onyttiga eller att de nu strider mot stiftarens avsikter. De konstaterar därefter att inget av detta gäller i Hjalmar Svenfelts stiftelse. Föreskriften är vare sig olämplig eller opraktisk, utan möjligen bara diskriminerande och otidsenlig. "Föreskriften att utesluta kvinnor från styrelseplatsen har uppenbarligen varit viktig för Hjalmar Svenfelt", konstaterar man och avslår därefter ansökan. Men noterar också att det bara är en styrelseplats av tre som är vikt för Hjalmar Svenfelts manliga ättlingar, och att det står styrelsen fritt att nominera kvinnor till de övriga två platserna.